Det var tänkt att bli en rolig utekväll, men strax efter att de anlänt till nationen hamnade Maja i konflikt med några vänner och sprang ut.
– Jag var ledsen och sårad och ville bara hem.
Ändå var bråket med kompisarna en bagatell i jämförelse med vad som hände senare den där natten i mars förra året. När hon skulle ringa sin pojkvän för att be honom hämta henne hade batteriet i mobilen tagit slut. Fortsättningen minns Maja bara i fragment- hon tror själv att det beror på berusning i kombination med trauma. Några främmande män erbjöd henne skjuts hem.
– Jag kommer ihåg en bilresa och sedan att jag låg på en soffa. Jag ville ta mig därifrån men kunde inte.
LÄS MER: Mörkertalet fortfarande stort
Mannen som hade kört bilen deltog inte i övergreppen. Efteråt skjutsade han Maja hem. I bilen grät hon och mannen tröstade henne. Han berättade att han hade en dotter och aldrig skulle vilja att något sådant hände henne.
– Jag tänkte på honom som ”den snälla”. Men han upprepade flera gånger att han hoppades att jag inte skulle berätta för någon. Jag uppfattade det som ett hot, säger Maja.
Under tiden hade Majas familj, vänner, pojkvän och pojkvännens mamma letat efter henne. Det var pojkvännens mamma som hittade henne på väg mot bostaden. Eftersom Maja hade tappat bort hemnycklarna tog hon med henne hem till sig
– Efter ett tag kom min pojkvän och min familj. De ställde frågor som jag inte riktigt ville svara på. Jag ville inte göra dem ledsna, och hade ju lovat mannen i bilen att inte säga något.
De anhöriga ringde polisen. När de kom vågade Maja berätta, trots att hon upplevde deras bemötande som kallt och opersonligt. Rättsprocessen som följde blev utdragen och smärtsam. Maja säger att den är svårare att tänka på än våldtäkterna.
-I ett och ett halvt års tid har jag väntat på olika svar och beslut. På så sätt har jag tvingats ha det jag utsattes för i mina tankar varje dag.
Det fastställdes att två män i 30- årsåldern hade haft sex med Maja den natten. En av dem dömdes till två och ett halvt års fängelse för våldtäkt, men den andre friades i tingsrätten. Trots att mannen som hade kört bilen vittnade om att Maja gråtit och gjort motstånd. Men hans minnesbilder ansågs ha påverkats eftersom han förhördes lång tid efter händelsen.
-Vittnesmålet ansågs dessutom inte tillförlitligt eftersom han enligt gärningsmännen körde svarttaxi. Det har väl inte med saken att göra, menar Maja.
Rättsförhandlingarna beskriver hon som förnedrande. Om och om igen tvingades Maja berätta samma minnen. Den åtalades försvarsadvokat smålog och ifrågasatte att hon inte kom ihåg färgen på badrumsväggarna i lägenheten där brottet begicks.
-Dessutom benämndes våldtäkterna som ”samlag”, vilket kändes som ett slag i magen. Samlag är verkligen motsatsen till våldtäkt.
Ännu mer kränkande kändes det för Maja när hon läste om den friande domen i tidningen utan att ha underrättats om den själv. Domaren citerades och sade att hon ”saknade att det bättre konkretiserades vad som hänt i lägenheten”. Som ett hemskt skämt, säger Maja.
-Det fanns bevis och ett vittne som sett allt. Jag blir mörkrädd av att domare får ignorera vittnen och bevis på helt knäppa grunder, som att nyckelvittnet kanske kör svarttaxi.
I ett halvår fick Maja vänta på att fallet skulle tas upp i hovrätten. Under tiden kunde den friade mannen leva som vanligt. Vid ett tillfälle såg hon honom på stan. Efter den friande domen blev Maja sjukskriven. Hon gick på lugnande medicin och insomningstabletter och lång tid efter övergreppen hade hon mardrömmar varje natt. Rättsprocessen tog all energi.
-Jag, som tidigare aldrig varit i närheten av att vara en nervös människa, blev paranoid. Jag var rädd att gärningsmännen skulle försöka hämnas för att jag anmält dem.
Maja fick kämpa för att få polisen att förstå för hennes rädsla. Till slut erbjöds hon kontakt med säkerhetspolisen, vilket var till stor hjälp. Maja upplevde att kommunikationen mellan olika poliser brast. Flera gånger glömde de att höra av sig till henne om beslut. När en polis meddelade henne att de skulle söka efter spår på brottsplatsen berättade en annan att så inte var fallet. Dessutom tycker Maja att de borde ha tagit in båda männen på förhör samtidigt, eftersom de var skrivna på samma adress- den där våldtäkterna ägt rum. Men hon har också träffat poliser som hon fått stort förtroende för.
-Den jag träffade efter första förhöret var precis så som man skulle vilja bemötas i en sådan situation.
En av säkerhetspoliserna blev ett stort stöd och var med under rättegångarna.
-Jag kan inte föreställa mig hur mycket svårare det hade varit om han inte hade funnits mellan mig och gärningsmännens vänner och syskon när de stirrade på mig och min familj i tingsrättens korridorer, säger Maja.
Polisen hjälpte henne att få kontakt med brottsofferjouren, som följde upp hur Maja mådde under processen. På Kvinnofridsmottagningen fick hon samtalsstöd under en längre period. Det, och inte minst familjen och vännerna har gjort att Maja i dag känner sig betydligt starkare.
-Jag har haft turen att få otroligt mycket stöd. Jag är så tacksam att de direkt reagerade när jag försvann från nationen och gav sig ut och letade. Om de inte hade hittat mig när de gjorde är jag rädd att jag kanske inte hade berättat för någon och hunnit förtränga det mesta av vad som hänt innan jag ens börjat tänka på polisanmälan.
I september fälldes även den andre gärningsmannen i hovrätten. Det betydde slutet på en ett och ett halvt år lång mardröm för Maja. Domen innebar en enorm lättnad, samtidigt som hon efter allt hon gått igenom inte har något förtroende för rättsväsendet. Domaren som friade i tingsrätten har enligt henne begått ett tjänstefel.
-Anledningen till att det tog så lång tid innan fallet togs upp i hovrätten var att mannen inte var häktad längre, då är det inte lika bråttom. Men jag då? Varför var det inte viktigt skynda på ärendet för min skull?
Maja mår fortfarande ”inte helt hundra”, som hon uttrycker det, men är tillbaka på jobbet och kan för första gången på länge blicka framåt. Hon har en vilja att arbeta för att förändra samhällets bemötande av våldtäktsoffer. Kunskaperna om sexualbrott har ökat och synen på sexualitet, kön och genus utvecklats, men Maja menar att rättssystemet inte har hängt med. Främst är hon kritisk till att man lägger fokus på hur den utsatta har agerat. Ett offers "nej" och vetskap om att hen inte velat ha sex verkar inte väga lika tungt som hur mycket man försökt försvara sig eller hur mycket man har druckit. Rättssystemet borde se allvarligare på våldtäkter, menar hon.
-En våldtäkt är så hemskt integritetskränkande att den kan förstöra liv, men ett liv verkar inte lika mycket värt som brott som rör pengar, där straffen och skadestånden är högre.
Fotnot: Maja heter egentligen något annat. Anledningen till att hon vill vara anonym är att det är en väldigt jobbig sak hon har gått igenom, som hon inte har varit öppen om för alla i sin omgivning.