Lång återhämtning för isolerade barn
Syskonen är inte längre isolerade i lägenheten i Sävja. Men att komma tillbaka till ett normalt liv kan ta tid. Enligt Gun Johansson, som är länsbarnombudsman för Uppsala län är det den sociala biten som är allra viktigast.
- Man kan ta in kunskaper senare även om det tar längre tid, men det är oerhört primärt att kunna umgås med andra, med andra ungdomar. Andra kan inte föreställa sig vad de här barnen har gått igenom, säger Gun Johansson.
I sitt arbete som länsbarnombudsman informerar hon politiker och tjänstemän i kommuner och landsting om barnkonventionen. Hon menar att pappan, genom sina handlingar, kan ha brutit mot nästan alla 54 artiklar i barnkonventionen.
- Det är förfärligt om det är så att de har förvägrats socialt umgänge och inte kunnat inhämta kunskap. Det är ett ansvar föräldrarna har att se till att de får det. Men det är allas ansvar att vara uppmärksamma och bättre på att anmäla om man misstänker att barn far illa.
Att ha varit isolerad på det sätt som syskonen i Sävja ska ha varit kan innebära men för livet, menar Gun Johansson.
- De vet antagligen inte hur man möter människor. Det som är utvecklande för barn är att man har ett socialt nätverk och som jag har uppfattat det så har det inte varit mycket av det. Det är hämmande, säger hon.
Nu är det viktigt att syskonen får mycket hjälp, menar hon.
- De behöver psykologhjälp och få träffa andra. De behöver slussas in på ett varligt sätt. Man måste fundera på: vad är deras trygghet? och bygga utifrån det. Lever man i ett begränsat utrymme, en begränsad tillvaro vet man inte vad som finns utanför det här. Man har inga referensramar, säger Gun Johansson, men tillägger att man inte vet hur barnen har levt när de har vistats utomlands.
Susanne Söderberg, som är vikarierande chef för individ- och familjeomsorgen på Uppsala kommun säger att det inte finns några färdiga program för hur man ska möta barn som har utsatts för traumatiska händelser. I stället måste man titta på varje individ individuellt och se vad just de behöver hjälp med.
- Det kanske är samtal eller att bo någon annanstans. De är ju fem personer i familjen med individuellt olika behov som vi försöker möta upp, säger Susanne Söderberg.
Eftersom flera av syskonen nu är över 18 är det upp till dem själva om de vill ha hjälp av Socialtjänsten. Det är viktigt att inte tvinga på någon hjälp som de kanske inte vill ha.
- Det är inte små barn det handlar om här. Några är myndiga och då handlar det om att lyssna var de befinner sig och vad de tycker själva att de behöver. Man får lyssna på vad de har för drömmar, vad de vill bli, säger Susanne Söderberg.
Även om kommunen inte har erfarenhet av något liknande fall tror Susanne Söderberg att syskonen ska kunna ta igen den eftersatta skolgången.
- Vi har i Sverige en massa olika sätt som man kan skaffa sig skolgång som vuxen. När flyktingar kommer till Sverige kan de få hjälp med det, säger hon.
- Sen handlar det om hur man mår. Om man mår så bra att man är mottaglig för att lära sig.
Många gånger är det inte bristen på kunskap som är problemet, utan självförtroendet och självbilden.
Det kan ta tid innan man kan leva ett fungerande liv. Hur snabbt man kan gå vidare varierar från person till person, menar Susanne Söderberg.
- Ibland när man har levt i stressade situationer och det sen släpper kan man få energi av att man har blivit fri, vilket kan ge motivation. Sen kan det komma ett bakslag när livet kommer i kapp en. Men det kan också bli så att om man lever i en familj där hemmet inte är tryggt så stänger man av. Man lever i nuet och klarar inte av att tänka varken bakåt eller framåt. Då kan det ta tid innan man törs det.
Så jobbar vi med nyheter