Läkemedel ökar risk för ovanlig fraktur

Totalt sett är risken för en sådan fraktur ändå så liten att nyttan av att ta så kallade bisfosfonater vid benskörhet vida överstiger riskerna.
Det visar forskare vid Hälsouniversitetet i Linköping och Uppsala universitet i en studie, som publiceras i den ledande medicintidskriften New England Journal of Medicine.
– Samtidigt understryker våra resultat vikten av att bisfosfonater enbart används för att behandla säkerställd benskörhet. Så är inte alltid fallet, säger professor Karl Michaëlsson vid Uppsala kliniska forskningscentrum.

Studien omfattar samtliga kvinnor i Sverige över 55 år som under 2008 drabbades av en höftfraktur, av vilka 1 271 hade en fraktur på lårbensskaftet. En analys av röntgenbilder visade att 59 av frakturerna på lårbensskaftet var stressfrakturer till följd av sprickor i benet.
Nära åtta av tio kvinnor med stressfrakturer på lårbensskaftet medicinerade med bisfosfonater, jämfört med bara en av tio kvinnor med vanliga benskörhetsfrakturer.

– Ett så starkt och klart samband mellan medicinering med bisfosfonater och stressfrakturer har aldrig tidigare visats. Den absoluta risken för denna biverkan var dock liten, bara ett fall per 2 000 behandlade kvinnor under ett år, säger Karl Michaëlsson.
Flera tidigare studier har visat att medicinering med bisfosfonater sänker risken för frakturer till följd av benskörhet.
– Man kan säga att en stressfraktur på lårbensskaftet vid medicinering med bisfosfonater så att säga är priset man får betala för att förhindra tio benskörhetsfrakturer i höften, säger Karl Michaëlsson.

En stressfraktur på lårbensskaftet kommer oftast inte utan förvarning.
– Den som medicinerat med bisfosfonater under många år och plötsligt får ont i höften eller låret bör uppsöka läkare för att få en röntgenundersökning gjord, säger Karl Michaëlsson.