I veckan fick operationssköterskan Birgitta Fjäll ett samtal från narkosläkaren Anders Johansson. Är det dags att åka igen? Hann hon tänka. Men denna gång ringde han för UNT:s räkning: Ville hon vara med och berätta om upplevelserna från Haiti?
Det första katastrofteamet med läkare och sjuksköterskor från Livets Ord i Uppsala begav sig ut efter tsunamin 2004. De fick en förfrågan av en församling i Singapore. Denna församling hade i sin tur kontakter i den värst drabbade regionen: Banda Aceh.
– Om något händer i dag är det som att trycka på en knapp, säger Anders Johansson.
Anders Johansson och Birgitta Fjäll ingick i ett team på tio personer som stannade i Haiti i tio dagar. Längre tid än så klarar man inte på en katastrofplats. På nära håll har de sett människor som släppt på rutinerna för att kunna hjälpa så många som möjligt. Efter några dygn bryter dessa ihop. I Haiti bodde teamet på taket till sjukhuset där de arbetade. De vaknade och somnade till skriken från patienterna.
– Varje natt när vi sov så dog folk som vi hade kunnat hjälpa. Det är svårt att leva med, men utan sömn fungerar man inte, säger Anders Johansson.
Ingenting verkade betyda något i jämförelse. Idag känner de istället en tacksamhet för vardagssaker som många tar för givna: Vatten i kranen, en säng, fungerande toaletter.
– Det är faktiskt värre när man är tillbaka i Sverige. Då kommer tankarna, säger Birgitta Fjäll.
Under hösten har fyra personer återvänt till Haiti för att bygga upp två operationssalar på plats Anders Johansson och Birgitta Fjäll har ständig katastrofjour.
– Man vill åka igen, säger Birgitta Fjäll.