Istället för sin ordinarie specialistläkare som slutat ska Sofia Uggla få träffa en läkarstudent. Något som oroar henne.
Efter att Sofia Ugglas ordinarie specialistläkare slutat möttes hon i mitten av september av ett luddigt besked i kallelsen från Akademiska sjukhuset: "Du träffar: läkarstuderande X".
– Jag blev såklart orolig för om jag kan diskutera min sjukdom på samma nivå. Som medicineringen och om man kan ändra något för att trappa ner eller fasa ut de ganska tunga medicinerna, säger Sofia Uggla.
Men störst är den ekonomiska oron.
– Den oron är tyvärr befogad eftersom jag så många gånger tidigare har fått argumentera med försäkringskassan som bett läkare om kompletteringar. Då måste läkaren kunna motivera på ett sätt som de godtar, berättar Sofia Uggla som haft en svår depression och utmattningssyndrom och varit långtidssjukskriven.
Att läkarstudenter arbetar som icke legitimerade underläkare är inte ovanligt. Det är ett sätt att lösa sommarbemanningen och många sistaårsstudenter jobbar extra under terminerna innan examen.
– Så har det alltid varit. Inte bara hos oss utan överallt, säger Tea Sundsten, biträdande verksamhetschef och sektionschef Affektiva sjukdomar på Akademiska sjukhuset.
Hon tycker samtidigt att det borde ha varit tydligare i kallelsen att det inte rör sig om vilken läkarstudent som helst. För att en läkarstudent ska kunna anställas som icke legitimerad underläkare måste den ha gått minst nio terminer. Förutom inom primärvård och akutvård, då krävs examen efter 12 terminer. De vikarierande underläkarna på de affektiva mottagningarna just nu går termin 10 och 11.
Tea Sundsten är biträdande verksamhetschef för psykiatri/affektiva sjukdomar vid Akademiska sjukhuset.
Tea Sundsten tycker inte att patienterna behöver oroas över att läkaren de möter inte är examinerad.
– En icke legitimerad har handledning. Och har du jobbat som underläkare kommer du att ha lärt dig saker så att du klarar många moment själv. Min upplevelse är att underläkare är väldigt bra på att fråga, be om hjälp och dubbelkolla diagnoser med seniora kollegor.
Enligt Sveriges läkarförbunds nationella studentenkät från 2018 upplevde 20 procent av underläkarna att introduktionen till arbetet var bristfällig eller mycket bristfällig. 45 procent uppgav att de inte alltid hade tillräcklig handledning och stöd för att bedriva säker vård.
Hur garanterar ni att handledningen fungerar?
– Vi har en struktur för handledning där specialistläkarna handleder underläkarna. Flera gånger i veckan avsätts tid då man går igenom patientärenden och lär av varandra. Jag brukar stämma av och jag har inte hört annat än att våra underläkare är nöjda med mottagandet och handledningen, säger Tea Sundsten.
Det som oroar Sofia Hägg är att en student inte hunnit skaffa sig tillräckligt med kunskap för att kunna diskutera hennes sjukdom på rätt nivå. "Man hamnar på Affektiva mottagningen när primärvården inte räcker till eller för att ens tillstånd är svårbehandlat" säger hon.
Hade ni kunnat informera i kallelsen om rutinerna kring läkarstuderande för att inte skapa oro?
– Ja. I det här fallet är personen anställd av oss som icke legitimerad underläkare. Hen är inte här som läkarstudent utan i rollen som underläkare. Så det är en miss i formuleringen och jag undersöker hur det kommer sig att vi skrivit så.
Beskedet till Sofia Uggla att det inte rör sig om vilken student som helst lugnar en aning. Men hon är ändå kritisk till att systemet tillåter att studenter ges så stort ansvar.
– Man hamnar på Affektiva mottagningen när primärvården inte räcker till eller för att ens tillstånd är svårbehandlat. Att byta från en erfaren överläkare till en icke legitimerad student ger såklart inte samma trygghet.
Sofia Uggla arbetar idag deltid från hemmet i Almunge.