Björn Olsen, professor vid Uppsala universitet är en av Folkhälsomyndighetens starkaste kritiker. Här med kollegan professor Åke Lundkvist , till höger. Deras agerande orsakar skada för förtroendet för forskning, menar läkarprofilen Johan Styrud.
Samma dag som den vetenskapliga artikeln accepterades och blev klar för publicering satt överläkaren Johan Styrud som gästande expert i TV4 och kommenterade nyheten. Testet är fantastiskt och borde nu komma ut i vården snabbare än kvickt, sade han.
Sedan dess har han blivit en av pandemins medieprofiler, genom sin roll som ordförande för Stockholms läkarförening.
Samtidigt har det visat sig att studien han hyllade saknade nödvändiga etiska tillstånd. UNT har nu kunnat avslöja spelet bakom kulisserna och infekterade turer före och efter studien. Johan Styrud har fått ta del av UNT:s artiklar. Och han reagerar starkt.
– Om jag var Åke Lundkvist och Björn Olsen skulle jag dra öronen åt mig ordentligt och göra en riktig pudel. De har gjort ett ordentligt vetenskapligt misstag. Man får inte bedriva forskning om det inte är glasklart att man har etiskt godkännande, säger han.
Att det rådde närmast panik i vården och att behovet av tester var desperat kan vara en förklaring, men fritar inte någon från ansvar.
– Det kan aldrig vara godkänt att man fuskar. Det måste gå rätt till, säger han.
Kritiken handlar inte om behovet av testet eller att det inte skulle vara så bra som sagts, utan om förtroendet för forskningen. När misstankarna kom upp om att rätt tillstånd kanske inte fanns borde de inblandade ha gjort precis tvärtemot vad man gjorde, säger Johan Styrud.
– De skulle ha dragit i nödbromsen och dragit tillbaka studien direkt. All forskning bygger på öppenhet och rätt tillstånd och man måste kunna lita på att alla göra rätt. Det här säger ju bara att vi inte kan lita på forskning, säger han.
Två av studiens författare lyfte under hösten 2020 möjligheten om att formellt återkalla studien med hänvisning till felaktigheter i publiceringsprocessen. I mejl skrev Björn Olsen, redaktör för tidskriften, då att det vore det sämsta de kunde göra, och att ingen ändå skulle granska artikeln. Åke Lundkvist, som mot sina egna uppgifter pekats ut som ansvarig för studien, skrev å sin sida "att inget blir ogjort för att det avslöjas" och manade de inblandade att hålla informationen "inom denna lilla grupp".
Johan Styrud är starkt kritiskt mot agerandet.
– Jag är bedrövad, och verkligen förvånad. Det ger dålig smak i munnen.
– Därför såg jag inte, givet den situation vi befann oss i, att det var skäl nog för att dra tillbaka studien – då det låg hela världen till gagn att snabbt få fram tester av hög kvalitet.
Björn Olsen har också hävdat att ha inte varit iblandad i den vetenskapliga studien, utan att han tog ett steg tillbaka efter att ha anskaffat testkit. På frågan om han som redaktör inte borde agerat för att säkerställa att allt gått rätt till när han nåddes av misstankarna om att det saknades etiska tillstånd svarade han:
– Jag utgick i från att de hade nödvändiga tillstånd.
Åke Lundkvist har meddelat att ha inte kan svara på frågor, utan har hänvisat till sin advokat Hanna Lindblom vid Althins advokatbyrå i Stockholm. UNT har ställt frågor till henne, men hon meddelar inga kommentarer lämnas så länge åklagares utredning pågår.