Den slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet i en studie på råttor, som publiceras i facktidskriften Environmental Health Perspectives.
– Även om vi inte vet vad dessa förändringar innebär för djurens hälsa på sikt är det anmärkningsvärt att vi kan få några biologiska effekter av doser av bisfenol A som ligger långt under gränsvärdet, säger doktoranden Linda Dunder vid Institutionen för medicinska vetenskaper.
I studien fick råtthonor under dräktigheten och diandet när ungarna fötts dricka vatten med endera av två halter av bisfenol A, BPA, eller vatten utan tillsats av denna kemikalie.
I det ena fallet låg mängden BPA som honorna fick i sig från vattnet i nivå med den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsas tidigare gränsvärde för högsta tolerabla dagliga intag av denna kemikalie, i det andra fallet var den till och med långt under ett nytt kraftigt sänkt preliminärt gränsvärde för bisfenol A.
När råttungarna senare undersöktes med bland annat blod- och vävnadsprover visade det sig att båda halterna av BPA hade påverkat dem, fast litet olika för han- respektive honungar.
Jämfört med ungar vars mammor druckit vanligt vatten hade hanungar som utsatts för den lägsta mängden BPA förhöjda halter i blodet av fettämnet triglycerider och hos honungar gav samma låga halt en rejäl ökning av antaleär fettceller.
En del så kallade epidemiologiska studier har påvisat samband mellan BPA och fetma hos människor, men sådana studier brukar inte säkert kunna slå fast ett orsakssamband.
När råttungarna i den nya studien var fem veckor gamla fanns inga påtagliga skillnader i kroppsvikt mellan hon- eller hanungar i någon av de tre grupperna.
– För att besvara frågan om BPA under fostertiden och utvecklingen kan orsaka fetma behövs studier som följer djuren längre upp i vuxen ålder än vi gjorde. Flertalet andra studier på råttor och möss visar dock att exponering för BPA under utvecklingen ger ökad viktuppgång senare i livet, säger Linda Dunder.
Efsas preliminära förslag till högsta tolerabla dagliga intag av BPA är fyra mikrogram per kilo kroppsvikt, åtta gånger mer än den lägsta dosen som råttungarna utsattes för.
– Vi och många andra forskare har kommit fram till slutsatsen att låga doser BPA kan störa hormonsystem under känsliga utvecklingsperioder och att dagens gränsvärde inte är tillräckligt skyddande. Kanske är det till och med så att inga passande gränsvärden kan sättas för hormonstörande ämnen, säger Linda Dunder.