Laddat om drabbande passion

Jag kan faktiskt inte komma på en enda svensk spelfilm på det här temat. Den som ligger närmast är Fucking Åmål men där var huvudpersonerna 14 år gamla, och i de flesta recensioner lyfte man fram tonårsproblematiken framför det lesbiska temat. Elin och Agnes passionerade kyss beskrevs som rebellhandling och experiment, snarare än som riktig förälskelse.

I Kyss mig finns det inget tonårstrots att gömma sig bakom, här placeras den överrumplande kärleken i berättelsens absoluta centrum. Vi har inte sett det förut – men varför så många tror det tål verkligen att tänkas på.

Mia och Frida (Ruth Vega Fernandez och Liv Mjönes) möts för första gången på sina föräldrars förlovningsfest. Mias pappa och Fridas mamma (Krister Henriksson och Lena Endre) ska gifta sig. På festen berättar Mia att hon har förlovat sig med pojkvännen Tim (Joakim Nätterqvist). Men mötet mellan Mia och den öppet lesbiska Frida sätter allting i gungning.

Kyss mig handlar om passion, om att drabbas av starka känslor som gör att man måste ifrågasätta hela sin livssituation. Det som verkligen komplicerar och fördjupar filmen är att Mias pojkvän inte är någon endimensionell, grabbig typ som det är lätt att välja bort. I stället för att handla om att välja eller inte välja kärleken, står valet mellan två olika sorters kärlek: tryggt och innerligt partnerskap eller blixtrande, överväldigande passion.

Keining använder sig av extrema närbilder, som låter varje liten skiftning i huvudpersonernas ansikten vara med och berätta historien. Tillsammans med den laddade dialogen gör det ibland filmen en smula melodramatisk, men det speglar också hur förhöjt livet känns när man drabbas av den stora kärleken.

Resultatet är en film där kärleken mellan två kvinnor – vid sidan om att faktiskt få existera på bioduken – får vara både svår och självklar.