Uppsala styrs av kvinnor. Åtminstone utifrån könsfördelningen bland våra högsta lokala politiker. Samtliga partier i den nya majoriteten leds av kvinnor där Marlene Burwick (S) är ordförande för kommunstyrelsen. Sett över hela landet har endast 100 av 290 kommuner en kvinna på den positionen, det vill säga drygt en tredjedel.
– 2006 var det bara 60 kommuner som hade en kvinnlig ordförande, så det har skett en förbättring. Vi har arbetat väldigt intensivt med att stärka kvinnor inom toppolitiken och det har gett resultat, säger Lena Lindgren vid Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Jämställdhet på arbetsmarknaden har varit huvudfokus i den svenska jämställdhetspolitiken sedan 1970-talet. Och det har fått effekt. I dag finns kvinnor på arbetsmarknaden i nästintill samma omfattning som män. Men när det kommer till att inneha de absoluta toppjobben är det ena könet fortfarande underrepresenterade. Inom den privata sektorns börsnoterade företag är endast 5 procent av dagens VD:ar kvinnor. Bland statliga företag ligger motsvarande siffra på 29 procent. Bättre är det bland generaldirektörer inom det offentliga där 45 procent är kvinnor vilket Uppsala kommun är ett tydligt exempel på. Jämnast könsfördelningen är det i den nuvarande regeringen och nu börjar alltså även kommunerna komma ikapp där SKL drivit frågan bland annat genom ett särskilt nätverk.
– Vi har anordnat föreläsningar om ledarskap och anordnat olika aktiviteter där kvinnor som är politiker har kunnat utbyta erfarenheter, säger Lena Lindgren.
En som har varit med i SKL:s nätverk under flera år är moderaten Nina Lagh, landstingsråd i Uppsala län. Hon var ordförande i kommunstyrelsen i Håbo kommun när en kollega tipsade om nätverket. Till en början var hon mycket tveksam.
– Jag är i grunden någon som inte tror att man ska separera på kvinnor och män i politiken. Vi jobbar ändå i samma värld, så jag var väldigt negativt inställd men det där har jag fått äta upp, säger hon.
Det som främst fick Nina Lagh att göra den omvärderingen var att hon snabbt insåg att de problem som hon stötte på i Håbo, som hon hade känt sig väldigt ensam med, var problem som kvinnliga toppolitiker över hela landet brottades med. Oavsett partitillhörighet.
– Jag vet flera kvinnor som har slutat för att de inte orkat var kvar i de strukturer som finns där exempelvis män stöttar män. Jag har fått vänner för livet som jag alltid kan ringa, som förstår min situation som kan ge råd och stöd. Det ger otroligt mycket, säger hon.
Forskning visar att människor upplever det som otroligt ångestväckande att bryta upp en ordning och att det därför är svårt att bryta på de könsstrukturer som finns. Att ha en kvinna som VD räcker inte.
Om en arbetsplats ska bli jämställd i grunden tyder mycket på att det behövs ett medvetet och strategiskt, arbete från den absoluta toppen. En som gjort sig känd för att göra just det är Carin Götblad, nytillträdd regionchef för polisen i bland annat Uppsala - en myndighet som är klart mansdominerad.
– Jämställdhetsarbetet ska finnas i vardagen och genomsyra allting. Det ska inte ske i form av projekt vid sidan om. Projekt kan man behöva ibland om man behöver lyfta en fråga för att komma snabbare framåt, säger hon
Carin Götblad har tidigare varit länspolismästare i Stockholm där hon under sina år tredubblade andelen kvinnor på operativ chefsplats från 11 procent till 33 procent.
Här i Uppsala säger hon sig redan ha sett en sned könsfördelning som hon tänker arbeta med genom olika långsiktiga strategier.
– Man måste ställa krav på alla chefer under en och reagera när det behövs. Om jag ser att man har anmält en kvinna och nio män till en kurs eller utbildning, så säger jag till att det inte är acceptabelt.
Carin Götblad säger dock att det inte bara är viktigt med jämställdhetsarbetet utan framhåller även vikten av att ha ett mångfaldstänk i vardagen. Hon har även sett till att polisen samarbetat med Samhall för att få in människor med funktionsnedsättningar i verksamheten.
– På de arbetsplatser som är väldigt könsuppdelade och homogena är synen på kompetens oftast väldigt snäv. Vi behöver bredda synen på kompetens och se det självklara – att alla behövs, säger hon.