Isak Svensson är professor vid institutionen för freds-och konfliktforskning på Uppsala universitet.
Sedan den kurdiska kvinnan Mahsa Jina Amini gripits av sedlighetspolisen i Iran, och senare den 16 september avlidit, har protester fortsatt på gatorna och slagits ned på hårt av regimens säkerhetsstyrkor i landet. Bilder på flickor och kvinnor som protesterar genom att ta av sig slöjan och klippa håret har blivit symbolen för upproret under den kurdiska parollen "Jin, Jiyan, Azadi", – kvinna, liv, frihet.
Enligt Isak Svensson, professor vid institutionen för freds-och konfliktforskning på Uppsala universitet, är detta en faktor som sticker ut. Och att det finns indikationer på att det faktum att kvinnor är i fronten och är mest synliga i protesterna kan leda till mer framgång. Han ser en skillnad på protesterna nu och de som tidigare ägt rum i landet, bland annat år 2009.
–Kvinnligt deltagande fanns även då men det är uppenbart att kvinnorna har en högre profil denna gång och var den utlösande faktorn. Det är de som har mobiliserat och stått i fronten mest synligt, säger han.
Forskning visar till viss del på att när kvinnor står i fronten av icke-våldsliga uppror så tenderar de att nå mer framgång än när de deltar i lägre utsträckning.
– Om man riktar sig till kvinnor i ett uppror så har det potential att bli större och man kan mobilisera fler. När det är ett mansdominerat uppror där kvinnor är marginaliserade så är det färre deltagare. Och forskning visar ganska starkt att ett högt deltagarantal är en viktig framgångsfaktor.
En annan viktig del är icke-våldsam disciplin. Enligt honom är icke-våldsamma protester sällan helt utan våld utan det kan bryta ut våldsamma falanger. Det kan också vara så att när oppositionen möts av våld och repression, framförallt i auktoritära sammanhang som i Iran, så svarar de med olika typer av våld.
– Det finns viss evidens som pekar på att om man har kvinnligt deltagande så tenderar upproren att bli mer fredliga; det blir en högre grad av icke-våldslig disciplin. Att upproret inte bygger på våld är en viktig faktor för att uppror blir framgångsrika.
Icke-våldsamma uppror tenderar dessutom att få större och bredare sympatier.
– Ser man en grupp som blir angripen av andra som använder våld är det lättare att se det som orättfärdigt och oppositionen kan lättare mobilisera stöd.
Den tredje faktorn som kan ha betydelse med att kvinnor är i fronten för protesterna är lojalitetsskifte.
– Det handlar om att säkerhetspersonal, polis och militär, skiftar i lojalitet och går över till oppositionens sida. Det finns olika grader av det, men man kanske vägrar att utföra vissa ordrar. Och när kvinnor går längst fram i ett demonstrationståg och syns mest tenderar det finnas en högre sannolikhet att soldater med order att slå tillbaka protesterna inte lyder.
Demonstration på Celsiustorget i Uppsala den 23 september.
Att kvinnor står i fronten kan vara en av anledningarna till att rörelsen har uppmärksammats internationellt, tror han.
– I just det här upproret så använder man sig av en kulturell sedvänja, att klippa av sig håret som en protest. När det sker i den här kontexten där kvinnor förtrycks så blir just den handlingen väldigt stark. Och den blir väldigt visuell. I en kampanj behöver man kunna hitta symbolhandlingar som är kraftfulla. De här handlingarna kan hjälpa till att mobilisera och kommunicera på ett tydligt sätt. Och det får en resonans, inte bara i Iran utan bredare globalt sett. Det kan leda till mer solidaritet.