När en partner utövar våld mot ett djur är det en maktdemonstration som visas upp i förhållandet. Det är därför som det är så viktigt att våld mot djur måste förstås som en del i våld i nära relationer, menar Carin Holmberg, sociolog som skrivit boken Med husbondens röst- om våld mot djur i misshandelsrelationer.
– I relationer där det förekommer våld kan mannen misshandla husdjuret som ett sätt att hota och kontrollera kvinnan, och det fungerar även som en strategi för isolering, säger Carin Holmberg.
En kvinna som hon intervjuade i boken tvingades uppsöka sjukhus efter att hennes partner slagit henne svårt. Som straff fann hon sin hund i hallen, blodig och livlös, när hon kom hem.
En annan kvinna tvingades kvar i hemmet varje gång mannen köpte nya djur åt henne. Så fort hon försökte fly, gav sig mannen på husdjuret.
I familjer som konsumerar husdjur i rask takt och som avlivar friska djur eller söker vård för ett djur som utsatts för våld borde varningsklockor ringa hos veterinärer, menar Carin Holmberg.
– Mannen kan säga att ”nu skaffar vi en kattunge” och sedan hota kvinnan ”men du uppför dig inte ordentlig, tyvärr kan vi inte ha kvar katten”. Och så åker man och avlivar djuret efter ett halvår och skaffar ett nytt kort därpå. Om veterinärer har information på kliniken och på hemsidan om kvinno- och brottsofferjourer kan våldsutsatta som inte vet vart de ska vända sig se att det finns hjälp att få.
Ett annat exempel på hur våldet yttrar sig är i familjer med hästar. Mannen kan hota med att skära av hästens hälsena, vilket betyder att djuret i så fall måste avlivas.
– Han kan också gå in i stallet och skjuta i taket, så alla djur blir skrämda, vilket kvinnan försöker undvika till varje pris. På grund av mannens hot vågar hon inte lämna hemmet, hon måste ju se till att det inte händer djuren något, säger Carin Holmberg, som började intressera sig för de svenska förhållandena i samband med en studie om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser.
I USA hittade hon forskning som bekräftade det som kvinnorna berättat för henne. Där fann forskare I slutet av 1990-talet att det fanns ett starkt samband mellan våld mot djur och våld mot människor. En studie visade att 82 procent av de familjer där våld mot djur förekom också hade ärenden hos socialtjänsten. Kopplingen var också stark mellan våldsutövning mot djur och personer som senare dömts för våldsbrott mot människor.
Även i Storbritannien talar flera studier sitt tydliga språk. År 2008 upptäckte till exempel socialtjänsten i England över 600 fall av övergrepp mot djur i samband med utredningar om mäns våld mot kvinnor.
Här i Sverige finns ingen samlad statistik men när juristen Eva Diesen år 2006 undersökte anmälningar om våld i nära relation mot kvinnor och barn i Stockholms län, fann hon en stor mängd fall av dokumenterad misshandel av husdjur, men det fanns inga rutiner för att rapportera om hur djuren hade det i dessa hem. Våldet upptäcktes enbart för att kvinnorna och barnen berättat i samband med anmälan eller tack vare engagemanget från en enskild polis.
Carin Holmberg har frågat kvinnojourer och brottsofferjourer om vad de känner till kring kvinnor som har djur som varit utsatta och om djuren varit en kvarhållande faktor i förhållandet. Av 87 kvinnojourer uppgav 66 att de kände till problemet.
Det är vanligt att slagna kvinnor som vill lämna en relation inte vågar ha kvar husdjuret hos mannen. I valet mellan att gå eller stanna kvar tvingas hon välja det senare, av omtanke om sitt djur, som också far illa.
Den Uppsalabaserade ideella föreningen Voov, Veterinär omtanke om våldsutsatta, föddes just av detta skäl. Föreningen finns nu på elva platser i landet och startades av ett nätverk av veterinärstuderande och veterinärer. Föreningen tar hand om misshandlade personers husdjur och placerar dem i jourhem.
– Många kvinnor hamnar i en mycket svår situation när hon tagit det svåra beslutet att lämna mannen som misshandlar. Hon kan tvingas skjuta upp beslutet för sitt husdjurs skull, säger Nathalie Nordén, projektledare i föreningen Voov.
Av tradition ser man inte djur som viktiga. Omgivningen kan även tycka att det verkar konstigt att kvinnan stannar kvar ”Det är ju bara en katt”, berättar Nathalie Nordén.
– Man ser inte alltid helheten och missar att våldet mot djuren är mycket allvarligt och en del av våldet mot människan.
För den som lever i en våldsam relation finns flera faktorer som gör att kvinnor tvingas stanna kvar:
- Svårigheten att lämna sitt husdjur till en släkting. Den möjligheten finns inte alltid för en våldsutsatt som saknar socialt nätverk.
- Svårigheten att lämna sitt husdjur till ett pensionat. Det går inte för att man inte har råd. I relationen förekommer också ekonomisk misshandel.
- Svårigheten att söka hjälp via socialtjänsten eller någon kvinnojour. Det går inte alltid att ta med sig sitt husdjur på ett skyddat boende.
– Voov finns tack vare ideella krafter och stöd från Allmänna arvsfonden. I längden är det inte hållbart, därför önskar vi att vårt arbete permanentas i någon form, säger Nathalie Nordén.
I familjer med flera husdjur är oftast ett av djuren mer utsatt än ett annat. Det är vanligtvis kvinnans älsklingsdjur som får stå i skottgluggen.
– En hund som levt med våld bär med sig mycket stress och oro, säger Nathalie Nordén.
Barn som blir vittne till våld mot djur kan ta på sig allt ansvar för att skydda djuret.
– Om pappan dödar deras kattunge och säger att det är deras fel, skapar det ett trauma. Om inte barnet får hjälp kan det få svårt att hantera relationer i vuxenlivet, säger Carin Holmberg.
Ett utsatt barn kan också bearbeta sina känslor av maktlöshet genom att själv utöva makt mot någon annan, oftast ett djur. Pojkar löper högre risk än flickor att själva utöva våld mot djur.
– En pojke som plågar en igelkott eller katt kan oftast göra det i skymundan och det kan ta tid för omgivningen att upptäcka. Det är viktigt att skola och socialtjänst ser de här pojkarna tidigt, då kan de få det stöd de behöver, säger Carin Holmberg.
Birgitta Staaf Larsson, som samordnar en utbildningsdag den 22 oktober vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, anser att samarbetet behöver stärkas. Ofta glöms djurskyddsärendet bort när det görs en polisutredning i familjevåldsärenden.
– Mörkertalet är stort när det gäller djurplågeri och brott mot djurskyddslagen, säger hon.
När misstanke om brott mot djurskyddslagen förekommer, kan länsstyrelsen lämna in åtalsanmälan till åklagare som utreder om åtal ska väckas eller inte men endast få fall av misstänkt vanvård åtalsanmäls.
För att både skydda djur och människor är det viktigt att uppmärksamma problemets omfattning, säger Birgitta Staaf Larsson.