"Att besluta om ett planerat kejsarsnitt kan vara en svår uppgift och komplex uppgift", säger Maria Jonsson.
De flesta kvinnor som ska föda vill göra det vaginalt, och i de allra flesta fall fungerar det bra och utan komplikationer. Vissa kvinnor behöver dock genomgå ett planerat eller akut kejsarsnitt av medicinska orsaker, där läkaren bedömt att detta är det säkraste alternativet.
Men det finns också en annan grupp: Kvinnor som på grund av stark rädsla för en vaginal förlossning önskar ett planerat kejsarsnitt.
Överläkare Maria Jonsson möter regelbundet dessa kvinnor i sitt arbete på Akademiska sjukhuset.
– Vi försöker alltid fånga upp förlossningsrädslan i ett tidigt skede. Processen startar med barnmorskor på barnmorskemottagningarna, och om behov finns remitteras den gravida vidare till Auroramottagningen på Akademiska sjukhuset där det jobbar barnmorskor som är specialiserade på förlossningsrädsla.
Maria Jonsson förklarar att det i många fall även behövs möten med specialistläkare, ibland med psykiater eller narkosläkare. Hur lång tid som behövs är individuellt och kan variera stort, ofta handlar det om flera veckor. Läkare tar sedan i en grupp beslut om det finns indikation för kejsarsnitt.
– Vi anser att vaginal förlossning i de flesta fall är bäst för både mamman och barnet.
Varför anser ni att vaginal förlossning är bättre?
– För att bedöma risk beaktas även komplikationer i efterföljande graviditeter och förlossningar och komplikationerna efter kejsarsnitt är något fler och potentiellt allvarligare än efter vaginal förlossning.
Maria Jonsson, överläkare på kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset.
Auroramottagningen på Akademiska sjukhuset erbjuder specialiserat stöd för kvinnor med förlossningsrädsla, där barnmorskor och andra specialister samarbetar för att skapa trygghet inför förlossningen.
Men hur ser ni på de psykiska riskerna för en förlossningsrädd kvinna som måste genomgå en vaginal förlossning?
– Psykisk ohälsa är sällan indikation för kejsarsnitt utan för dessa kvinnor behövs andra insatser under graviditeten och efter förlossningen. Rädslan behöver bemötas och behandlas i god tid med information och planering inför förlossning. Vår erfarenhet är att det inte är någon psykisk risk att föda trots förlossningsrädsla.
Vad menar ni med att det inte finns någon psykisk risk? För Jasmine blev det jättetufft psykiskt.
– Förlossningsrädsla kan ibland påverka den psykiska hälsan mycket och tar sig ofta i uttryck som ångest. Men psykisk ohälsa är sällan indikation för kejsarsnitt utan för dessa kvinnor behövs andra insatser under graviditeten och efter förlossningen.
Om en kvinna har levt med denna rädsla i flera år, är det då rimligt att förvänta sig att hon ska överkomma den på bara några månader?
– Den strukturen vi har tycker vi fungerar bra, den är till för att hjälpa kvinnorna. Vi förväntar oss inte att rädslan och oron kommer att försvinna av ett kejsarsnitt utan det är stor risk att den återkommer i andra sammanhang under livet, säger Maria Jonsson.
Maria Jonsson betonar vikten av tidigt stöd för att hantera förlossningsrädsla.
Jasmine, som UNT intervjuat, beskriver sin graviditet som en mardröm på grund av sin rädsla för vaginal förlossning och känslan av att hon inte blev tagen på allvar av sjukvården
Hur ser ni på Jasmines upplevelse, att hon kände stark ångest och rädsla under hela sin graviditet i processen att bli beviljad kejsarsnitt?
– Det är olyckligt, men vi kan tyvärr inte komma runt problemet att vissa är missnöjda trots våra insatser. Våra beslut måste grundas på medicinsk forskning. Det är ovanligt att vi beviljar kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla och många landar i en förståelse i slutändan.
Maria Jonsson berättar även att det är en resursfråga – kejsarsnitt medför ökade sjukvårdskostnader och kan skjuta fram andra planerade operationer.
Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) beräknas förlossning och sjukhusvård för komplikationer under det första året kosta 26 000–32 000 kronor mer för förstföderskor som föder med kejsarsnitt än för de som föder vaginalt. För omföderskor ligger den extra kostnaden på 29 000–36 000 kronor.
"Barnmorskor spelar en nyckelroll i att tidigt upptäcka och bemöta förlossningsrädsla", säger Maria Jonsson, här tillsammans med barnmorskan Shadi Paknejad.
– Men vi diskuterar sällan resursfrågan som skäl för att inte utföra kejsarsnitt. Vi har dock ansvar att bedriva sjukvård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och fördela resurser till de som har störst behov.
Att besluta om ett planerat kejsarsnitt utan medicinsk anledning kan vara en svår och komplex uppgift, menar Maria Jonsson.
"Vi jobbar inom hela vårdkedjan: mödravård- förlossning- eftervård, ständigt med förbättringsåtgärder och återkopplingen från patienterna är mycket viktig", säger Maria Jonsson.
– Ibland har den gravida och vårdgivaren olika uppfattning och dialogen blir svår. Det ska dock finnas en medicinsk indikation för kirurgiska ingrepp och psykiska faktorer ska och kan som regel hanteras på annat sätt.