7 Mars 1883
Välgörenhet.
Stadens damer hade åtta dagar i söndags anordnat ett lotteri till förmån för åtskilliga av stadens fattiga och hafva af den derigenom uppstående behållning, rätt vackra understöd utdelats till de som deraf ansågos mest vara i behof. De som ej kunde komma i åtnjutande af något direkt understöd, hade några af de unga damerna besökt i fattighuset och undfägnadt med kaffe och bröd etc. Denna för de fattiga härstädes ovanliga välvilja skall säkert i tacksamt minne ihågkommas.
25 Maj 1883
”Hva Gud förenat, får menniskor ej åtskilja.”
Vi kunna från vårt södra grannland Danmark inregistrera ett beslut af dess ”Höjeste Rett”, som derstädes väckt oblandad tillfredsställelse.
En f. d. hemmansegare hade stämt sin hustru för det hon med deras barn, tvenne döttrar, öfvergifvit honom och nekat fortsätta äktenskapet. Hustrun styrkte, att mannen ej kunde försörja familjen; de hade alla tre lidit nöd, hvarföre de flyttat ifrån honom och sedan sjelfva försörjt sig väl. Domstolen underkände mannens anspråk, likaledes hofrätten. Denna utgång fastställdes också af högsta domstolen, som förklarade att ”hustru ej kan anses förpligtad att flytta till mannens hem, då denne ej kan försörja sin familj.”
Mannen blir dock ej så fri, att han får gifta om sig och ytterligare skaffa sig ännu en fattig familj, sedan han så förbrutit sig mot EN hustru.
--- Medan domstolarne i vårt kära fädernesland tappert döma till FORTSÄTTNING av dylika olyckliga äktenskap --- böjer man sig i Danmark ej längre för kyrkans påstående att ”hvad Gud har förenat, få menniskor ej åtskilja.”
22 januari 1886
De ogifta qvinnorna i vårt land utgöra öfver 400,000, deribland 25,000 i Stockholm, enligt uppgift av prof. Curt Wallis vid en föreläsning i Sundsvall. U.P.
22 januari 1886
Lynchlagen, tillempad af qvinnor. En postmästare Roberts i en stad i Amerika misshandlade sin hustru, som sqvallrade derom för sina qvinliga grannar och visade dem de märken hon fått genom sin mans smekningar med käppen. Hennes väninnor underrättade då postmästaren, att om han ej upphörde med att misshandla sin hustru, skulle de behandla honom på samma sätt. Roberts, förargad öfver dessa förmaningar, som han troligen ansåg vara ett förmätet ingrepp uti hans rättigheter som äkta man, smekte sin hustru mer hårdhändt än förut. Men grannqvinnorna - - - samlade sig i massa och begåfvo sig till Roberts hus, der de trots till hans högljudda protester och fäktande med armar och ben, släpade in honom på gården, der de bundo honom hvid en påle och läto 100 hvinande piskrapp hagla öfver hans blottade rygg, der de efterlemnade blodiga strimmor. Efter exekutionen måste Roberts, full af blygsel öfver att ha blifvit piskad av qvinnor, lemna staden.
25 juni 1886
Utrikes.
Qvinliga skeppskaptener. En ung parisiska, tillhörande stadens bästa societet, skall snart bege sig till England för att taga kaptensexamen. Detta är redan den tredje fransyskan, som i England sökt denna värdighet, hvilken i Frankrike ej ges åt qvinnor. De första kaptenskorna uppträdde i Amerika, der Mary Miller från New Orleans år 1884 erhöll sitt diplom.
6 augusti 1886
Det ständigt växande antalet qvinnor, som anställas vid post, telegraf- och bankinrättningar m.fl., utgör en talande bekräftelse på den sanningen, att laster, tadelvärda och förstörande lefnadsvanor förefinnas i vida större grad och anställa större förödelser inom det manliga än inom det qvinliga slägtet. Mannen, van vid kräslig måltid i den granna restaurationen, van vid ett eller flera glas hvarje afton, van vid en rykande cigarr hela dagen igenom, har i och med dessa vanor påtagit sig en årlig, eljest obehöflig extra utgift på 4 till 500 kr. och anser sig behöfva och böra fordra för sitt arbete en aflöning, nog stor att fylla icke blott hans verkliga, utan ock dessa hans öfverflödsbehof. Qvinnan, utan sådana vanor, eller rättare ovanor, har färre behof, nöjer sig med mindre lön och får den sökta platsen. Dessutom, den ifver, hvarmed många qvinnor förbereda sig till erhållande af sådana befattningar, är visserligen en följd af menniskans vanliga begär efter oberoende; men månne icke detta begär blifvit i våra dagar betydligt stegradt genom qvinnornas fruktan att eljest blifva för sin bergning beroende af en äkta man, som under 10 till 15 års ungkarlslif fått värdshusets vanor till sin andra natur. Den engsliga ifver, hvarmed qvinnorna söka göra hustruns förmögenhet och arbetsförtjenst oberoende af mannen, är ett nytt och talande bevis på den missrigtning som råder inom det manliga slägtet, och på det misstroende, som fördenskull hos det qvinnliga förefinnes. Man har t.o.m. hört en och annan fru upprepa den önskan, att i sitt äktenskap erhålla döttrar, men icke söner, ty dessa senare göra oftast sina föräldrar endast besvär och bekymmer.
(U. P.)