Kvinnodagen - en dag med anor

Så länge det finns våldtäkt som krigsåtgärd, löneskillnader som man inte riktigt kan förklara och så länge som kvinnors och mäns rättigheter och skyldigheter inte ser likadana ut, anser Lina Gidlund på Diskrimineringsbyrån i Uppsala, att det är värdefullt att uppmärksamma dagen.
- Ta finanskrisen. Det rapporteras dagligen om varsel och uppsägningar inom Saab, Volvo och andra industrier. Medan det är tyst om lågkonjunkturens konsekvenser för de grupper som domineras av kvinnor såsom till exempel deltidsanställda och de som går på vikariat och tidsbegränsade anställningar inom offentlig sektor, säger hon.

Det började redan 1910, då Internationella kvinnodagen instiftades vid en socialistisk konferens i Köpenhamn. Då handlade huvudfrågan om kvinnors rösträtt. Ett fåtal länder började uppmärksamma dagen och året därpå, 1911, firades den i Danmark, Österrike, Tyskland och Schweiz. Nu handlade frågorna även om rätten till arbete, offentliga ämbeten och yrkesmässig utbildning.
Den 12 maj 1912 firades den internationella kvinnodagen för första gången i Sverige, också här med kvinnlig rösträtt överst på agendan (den "allmänna" rösträtten som infördes i Sverige 1909 gällde ju endast män) men man drev även frågor om kortare arbetstid och bättre arbetsmiljö samt kämpade för BB och barnkolonier.

Mycket har naturligtvis hänt sedan dess, men vårt arv som gör att vi mer eller mindre omedvetet värderar män högre än kvinnor i många situationer, märks fortfarande allt för ofta. Som i exemplet med Jennie Sjögren och Lars-Einar Engström: De är båda författare och skriver och föreläser inom samma ämnesområde: jämställdhet, feminism och sexism.
När Jennie Sjögren får ett uppdrag från en kommun eller ett företag måste hon själv ofta föra frågan om arvode på tal, för att då bemötas med ett "Va? Jaha, tar du betalt?". När Lars-Einar Engström blir kontaktad säger uppdragsgivaren på eget initiativ "Hur mycket tar du? Vi måste bara kolla så att vi har råd med dig". Den 34-åriga kvinnan förväntas alltså jobba ideellt medan den 57-årige mannen förväntas kosta så mycket att man knappt har råd att betala. Fastän arbetsuppgifterna är snarlika.
- Det är väldigt talande tycker jag. Att vi inte kommit längre, det är ju så att man skäms, säger Lars-Einar Engström.

Han har bland annat skrivit boken, En sexists bekännelser, och är en av föreläsarna i det späckade programmet på Internationella kvinnodagen i Uppsala i morgon. Intresset för och uppmärksamheten kring internationella kvinnodagen är stort idag. Men samtidigt hörs många röster som hävdar att dagen har spelat ut sin betydelse och att feminismen är urvattnad. Susanna Hellberg sammanfattar många av dessa åsikter i sin blogg, Susisunshine: " Jag är mot feminismen eftersom den kollektiviserar kvinnorna. Jag tycker vi ska jobba för jämställdhet för alla, inte bara kvinnor. Vi ska se till individen, oavsett kön". Vidare skriver hon att hon inte tycker att vi ska ha en dag som enbart hyllar kvinnor. "Finns det en sådan dag så kan man lika gärna ha en internationell mansdag. Eller varför inte avskaffa en sådan dag helt? Eller ha en jämställdhetsdag".
- Man skulle kunna införa en internationell jämställdhetsdag i stället om det är de frågorna man ska lyfta. Men så som samhället ser ut idag tycker jag fortfarande att en kvinnodag är relevant, säger Lina Gidlund.

Det tycker även Sissela Nordling Blanco på Uppsala Pride.
- Så länge makt och resurser koncentreras kring vita medelklassmän i västvärlden så förstår jag inte hur man kan hävda att feminismen spelat ut sin betydelse, säger hon.
Lars-Einar Engström håller med.
- Kvinnor har det idag på vissa håll ute i världen ännu jävligare än vad de haft innan. Och här i Sverige finns det fortfarande mycket att jobba med. Varje vecka får vi rapporter om misshandel och om snedfördelningen av kvinnor och män när det gäller höga poster i näringslivet, säger han.
Och det stämmer som bekant. Anmälningarna om hot och våld mot kvinnor ökar enligt brottsförebyggande rådet. På grund av att fler anmäler men också på grund av att våldet mot
kvinnor faktiskt ökar. Och då är ändå mörkertalet enormt.
Uppskattningsvis kommer 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig till polisens kännedom.

Också inom näringslivet är det uselt med jämställdheten. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser i Sverige är drygt 23 procent. Och förändringen går i snigelfart, ökningen förra året av kvinnor i styrelserna var på futtiga 0,1 procent.
Sissela Nordling Blanco tycker att utvecklingen går för sakta. - Ibland är det som att vi går hundra år bakåt, som när det gäller skatteavdragen på hushållsnära tjänster och vårdnadsbidragen, säger hon.
Om man ser till det positiva har det skett en enorm utveckling under 1900-talet. Och då låg kvinnofrågorna ändå gömda i mörker till stor del under krigsåren och årtiondena därefter. I Sverige blev det under dessa år ett långt uppehåll av firandet av internationella kvinnodagen och i de länder där fascism och nazism fick makten förbjöds firandet av dagen helt och hållet.

Inte förrän på 1960-talet fick kvinnofrågorna ett uppsving igen, och internationella kvinnodagen åter började firas, först i USA av den nya vågens feminister. I Sverige var det den feministiska rörelsen Grupp 8 som drog igång firandet igen 1971. Demonstrationer anordnades med slagord som för evigt etsat sig fast: "Ropen skalla - daghem åt alla", "alla barn är allas barn", "vi vill ha sex vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag", "Geijer gillar låglönetjejer", och så vidare. Man kämpade för heltidsanställningar för kvinnor, sänkt arbetstid, dagisplats åt alla, rätt till abort och till smärtlindring vid förlossning och för att höja de låga kvinnolönerna.

1977 rekommenderade FN världens länder att göra 8 mars till en internationell kvinnodag och i dag är dagen en officiell helgdag i ett trettiotal länder. I många länder firas den genom att kvinnor uppvaktas med blommor och presenter. I Italien är det till exempel vanligt att kvinnor får gula mimosablommor och choklad, något som kritiserats av feminister som tycker det känns lite märkligt att en dag som uppmärksammar ojämlikheten i samhället ska firas med blommor och presenter.
- Om man ser till de senaste 100 åren har det skett en enorm utveckling. Men ibland kan man tänka att "har det inte blivit bättre än så här?" Bland annat när det gäller synen på kvinnors kroppar, den nedvärderande jargong som fortfarande förekommer och motståndet som fortfarande finns mot till exempel kvinnliga präster, säger Lina Gidlund.

Lars-Einar Engström tror inte att han kommer att få uppleva någon större förändring under sin livstid.
- Man säger att ja, men nu kommer nya generationer, då blir det annat av. Det där tramset tror jag inte ett smack på, säger han.
Han håller med om att unga människor i parförhållanden visserligen ofta lever jämställt. Tills barnen kommer.
- Då är det slut med jämställdheten för då börjar alla snacka ekonomi. Att det är bäst för familjen om mannen jobbar och så vidare. De här jävla åren när kvinnan är hemma betyder allt! Och sedan när hon kommer ut i arbetslivet värderar man henne mindre, säger Lars-Einar Engström.
- Jämför med en man som är ute och seglar i tre år. Förstå vilken kille! Tänk vilken erfarenhet han har av teambuilding och att dra i rep! Han kan sitta i vilken styrelse som helst sedan när han kommer hem. Men en sjubarnsmamma, har hon något att komma med? Neej, hon har väl inga erfarenheter. Det är så man värderar i dag. Det är så man skäms.

Men författaren och skådespelaren Moa Elf Karlén ser positivt på framtiden. Hon är redaktör för boken Äga rum, en antologi som ger en bild av den unga feministiska rörelsens frågor, tankar och drömmar.
- Om man jämför med 1970-talet så finns det en mycket större medvetenhet nu om vad feminism är. Det finns lagstiftning, genusforskning och samtal om jämställdhet som pågår överallt, i förskolor, skolor, på arbetsplatser och i organisationer, säger hon.
Men hon tycker det är viktigt att man inte slår sig till ro.
- Överallt finns förtryck och på internationella kvinnodagen kan man passa på och samla energi, möta andra, påminna om detta. Jag tycker att det är årets roligaste dag.