"Vi är inte nöjda här än", säger Charlotte Platzer Björkman och Karin Stensjö, om läget när det gäller lika villkor och jämställdhet inom teknik och naturvetenskap.
Hur jämställt är Uppsala universitet, egentligen?
Tittar man på alla studenter som en grupp är övervikten tydlig för andelen kvinnor, 60-40. Det visar årsredovisningen för 2022. Inom medicin och farmaci är mer än tre av fyra studenter kvinnor, och inom humaniora och samhällsvetenskap två av tre.
Och även en nivå upp, bland de forskarstuderande doktoranderna, är kvinnorna nu i majoritet.
Men sedan skiftar det. På professorsnivån är kvinnorna ännu i klar minoritet även om glappet stadigt minskar, från 30 till 34 procent kvinnliga professorer sedan 2018.
– Bilden är väldigt blandad. Sett till universitetet som helhet dominerar snarast kvinnorna. På universitetsnivå pratar vi nu om att det är väldigt viktigt att vi inte slutar att attrahera unga män, säger Charlotte Platzer Björkman, professor i materialvetenskap och solcellsforskare.
Hon är också ställföreträdande vicerektor inom teknik och naturvetenskap och sedan många år engagerad i jämställdhets- och lika villkorsfrågor.
Vi träffas i den nybyggda glaskuben som är entrén till Ångströmlaboratoriet tillsammans med Karin Stensjö, lektor i kemi, också hon sedan längre en av de drivande i de här frågorna inom teknik och naturvetenskap.
De börjar med att visa några lärosalar. Här kan man gå på föreläsning i Eva von Bahr, Sonja Lyttkens, eller Evelyn Sokolowski: tre forskarprofiler som fått namnge lärosalar.
Att lyfta kvinnliga förebilder är ett steg mot en mer jämställd vardag. Vägen dit går via ett brett och grundligt arbete. Alla ska ha samma möjligheter att göra karriär. Vanligast när det gäller professurer är inte att någon rekryteras, utan att en lektor eller biträdande lektor bli befordrad.
– Då måste vi se till att det finns både män och kvinnor som kan bli det, genom att se över våra rekryteringsprocesser och ge alla de verktyg de behöver på vägen så att de har samma möjlighet att befordras, säger Karin Stensjö.
Ångströms nya entrebyggnad, med flera lärosalar uppkallade efter kvinnliga forskare.
De beskriver hur de inom teknik och naturvetenskap jobbat med mentorsprogram för att stötta kvinnor i den akademiska karriären, hur de med hjälp av en så kallad lika villkorsspecialist analyserat rekryteringsprocessernas små beståndsdelar, och hur de försöker säkerställa att alla beslutsprocesser "är könsneutrala", som de säger. De jobbar även för att nomineringarna till universitetets priser ska vara jämställda.
Och jobbet har gjort skillnad, säger de – men går det tillräckligt fort?
– Nej, egentligen är vi inte riktigt nöjda. Men jag tror inte heller på kvotering eller liknande. Det slår tillbaka mot det underrepresenterade könet och mot arbetsmiljön. Grundligt arbete tar tid, säger Charlotte Platzer Björkman.
Charlotte Platzer Björkman och Karin Stensjö tycker att det tas steg för en bättre arbetsmiljö som bättre ska kunna behålla skickliga kvinnliga forskare. "Vi håller på att sopa bort det gamla", säger Charlotte Platzer Björkman.
Även inom naturvetenskap och teknik finns utbildningar med en klar majoritet kvinnor, som ingenjörsprogrammet i molekylär bioteknik. Där är 80 procent av de antagna kvinnor. Men de vet också att kvinnor i högre utsträckning än män väljer att gå till industrin efter forskarutbildning.
– Vi tror att det är något i arbetsmiljön som påverkar kvinnor och män olika, vilket gör att många skickliga kvinnor väljer att lämna, säger Karin Stensjö.
Här lyfter de vitt skilda saker, som vikten av att dela på vad de kallar det "akademiska hushållsarbetet".
– Vem tar hand om och ser till att det är ordning i laboratorierna? Här är det extremt viktigt med organisation och rutiner, så att alla delar lika och tar sitt ansvar, säger Karin Stensjö.
Andra faktorer i arbetsmiljön är behovet av trygghet när familjebildningsåren krockar med de första viktiga stegen på forskarkarriären, samt att den akademiska arbetsmiljön med sina hierarkier och beroendeförhållanden ännu präglas av gamla strukturer som inte är en del av en god arbetsmiljö.
I fjol uppmärksammades att Uppsala universitet i en rapport utmärkte sig när det gäller kvinnliga doktorander som utsatts för mobbning. Nu arbetar universitetet med en egen fördjupad analys för att sätta in rätt åtgärder, och har också efter många års beredning antagit en policy för hur personalen ska bete sig mot varandra, berättar Charlotte Platzer Björkman.
– Det har funnits en gammal kultur som vi håller på att städa bort. Vi ska kunna ha en kritisk vetenskaplig dialog om svåra frågor, men vi ska banne mig kunna bete oss mot varandra.