Kvinnliga akademiker bortförklarar sexuella trakasserier
Kvinnliga akademiker tar på sig att bortförklara och ogiltiggöra sexuella trakasserier som de utsätts för. Det kommer sociologen Gunilla Carstensen fram till i en ny avhandling.
Hon har intervjuat femton kvinnliga doktorander om deras erfarenheter i den akademiska vardagen.
— I förhållande till den kultur som finns inom akademin kan det vara väldigt svårt att uppfatta det man varit med om som just sexuella trakasserier.
De kvinnor Gunilla Carstensen intervjuat har kunnat svara tydligt på vad de definierar som sexuella trakasserier. Men när de ska förklara och sätta namn på vad de själva upplevt, använder de en mängd förklaringar som syftar till att inte definiera det som sexuella trakasserier: "Det hände bara en gång", "han gör ju så mot alla kvinnor och i jämförelse med det så har jag blivit utsatt väldigt lite".
Ogiltiggöranden
— Jag kallar det ogiltiggöranden. Min analys visar att det är väldigt komplexa processer som ger upphov till dessa svårigheter och oviljan att se sexuella trakasserier. Det ligger inte hos kvinnorna själva, utan i samhällets och akademins sätt att tänka.
När de intervjuade resonerar kring varför de inte sagt ifrån, talar de ofta i termer av att inte vilja orsaka konflikter med kollegor.
— De har en bild av hur kollegor beter sig mot varandra, som de försöker leva upp till. Då kan det ändå vara väldigt kränkande saker de varit med om. Så de manliga kollegorna förhåller sig inte på samma sätt till bilden av hur kollegor ska behandlas.
Dubbel underordning
Gunilla Carstensen menar att det är särskilt intressant att studera kvinnliga doktorander, för att de befinner sig i en dubbel underordning: dels är de kvinnor, dels doktorander, och därmed under högre utbildade kollegor.
— Det finns ett utrymme för den som är överordnad i organisationen att ta sig rättigheter.
Fotnot: Gunilla Carstensen disputerade på sin avhandling den 14 januari.
Så jobbar vi med nyheter