— Det är inget moment som är svårt för mig att klara. Jag har genomgått samma fysiska tester som männen och arbetar på lika villkor, betonar hon.
Deltidsbrandmän rycker ut endast på vissa larm vid behov och arbetar regelbundet tillsammans med brandmän från heltidsstyrkan i Uppsala.
Lena Eriksson, 43 år, har förutom jobbet vid deltidsstyrkan arbetat inom ambulanssjukvården och studerar för att bli behörig sjuksköterska. Hon har i omgångar sökt semestervikariat vid Uppsala brandförsvar, men det har aldrig blivit något.
— Jag har tröttnat lite. Man känner sig lite ifrågasatt som kvinna. Vissa skulle nog helst vilja att det förblev en manlig kår, säger Lena Eriksson.
Grabbig jargong
Hon beskriver jargongen inom kåren som "grabbig" och tror att machokulturen är det största hindret i arbetet mot ökad jämställdhet.
— Bilden av brandmän som stora starka karlar är en bild som många män inom kåren gärna vill ska bestå. Om vi kvinnor kliver in och visar att vi klarar jobbet minst lika bra förstör vi ju den bilden, säger Lena Eriksson.
Hon betonar att flera manliga kolleger behandlar henne med respekt. Men hon har vant sig vid att vissa utgår från att hennes uppgift är att fixa kaffe. Hon har ofta känt sig ifrågasatt. Och det är inte bara inom kåren som hon mötts av skepsis.
— En variant är att folk frågar "Vad är det för fel med att vara kvinna? Varför måste du välja ett mansyrke?" Man får helt enkelt läras sig att inte bry sig så mycket. För jobbet i sig är ju jätteroligt, säger Lena Eriksson.
"Mer borde göras"
Hon tvivlar på att jämställdhetssatsningen i Uppsala resulterat i omfattande attitydförändringar och anser att mer borde göras för att få unga tjejer intresserade av yrket.
— Vid information i gymnasieskolorna och i samband med andra allmänna jippon borde brandförsvaret verkligen se till att även kvinnliga brandmän fanns på plats. Det behövs förebilder för att bryta de gamla mönstren, säger Lena Eriksson.
Läs mer i UNT: Få kvinliga brandmän trots satsning