Bakgrunden är att kvinnan har en svår form av tvångsproblematik som kretsar kring renlighet, och det gör att hon överkonsumerar bland annat engångs- och hygienartiklar. Hon fortsätter oavsett ekonomisk situation och läkare bedömer att hennes tillstånd är kroniskt.
På grund av detta gjorde kvinnan en ansökan till Försäkringskassan om att få merkostnadsersättning, det vill säga en socialförsäkringsförmån som ska kompensera för merkostnader till följd av en funktionsnedsättning.
Försäkringskassan avslog dock kvinnans ansökan, och motiverade det med att hennes funktionsnedsättning inte skulle försämras på grund av en minskning av överkonsumtionen. Kvinnan överklagade då till Förvaltningsrätten, som också gav avslag. Men kvinnan gav sig inte utan vände sig till Kammarrätten i Stockholm. De gjorde en annan bedömning och ansåg att kvinnan skulle kunna vara berättigad ersättning – därför visade Kammarrätten tillbaka målet till Försäkringskassan för att de skulle fortsätta handlägga det.
Men Försäkringskassan ville inte gå med på detta utan vände sig då till högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen.
Där tog det till slut stopp för kvinnan. Högsta förvaltningsdomstolen skriver i sin dom att kvinnan överkonsumerar rengöringsartiklar på grund av sin funktionsnedsättning, men att konsumtionen inte är motiverad för att hon bland annat ska uppnå jämlikhet i levnadsvillkor.
Kvinnan har därmed inte rätt till ersättning och får bekosta sina hygienartiklar själv.