"Plågan skulle bli kortvarig och naturligtvis skulle vi känna ångest och kroppslig smärta men det skulle gå fort."
Så förklarar mamman i polisens förhör varför hon försökte ta sitt och dotterns liv genom en bilbrand.
Det var vid tvåtiden på eftermiddagen den 6 juli som det hela utspelade sig, på en ödslig skogsväg norr om Björklinge. Där tände kvinnan, som är i 60-årsåldern, först eld på papper som hon stoppat i bensintanken. Därefter satte hon sig i baksätet bredvid sin 25-åriga dotter, stängde bildörrarna och fick fyr på den pappershög hon lagt i framsätet medan hon sprutade motorolja på lågorna.
I drygt en vecka hade kvinnan planerat för att dö, och i döden var hon tvungen att ta med sig sin dotter. Hon såg ingen annan utväg.
"Jag ville inte lämna henne ensam på jorden", berättar kvinnan senare i polisförhöret.
Hon står nu åtalad för försök till mord alternativt mordbrand. Rättegången hölls i början av augusti och under fredagen kommer domen.
– Det här är ett av de jobbigaste fall jag haft rent personligen för man tycker så synd om mamman. Det är så tragiskt på alla sätt, säger Thomas Bälter, åklagare i fallet.
Thomas Bälter är en erfaren åklagare som annars är van vid ”förhärdade brottslingar”, som han uttrycker det.
– Här handlar det ju om något helt annat. Hon är ju en hjälte som tagit hand om sin svårt sjuka dotter i 25 år, och det sa jag också i min slutplädering. Men man får inte göra såhär, man måste söka hjälp.
Mamman har skött sin svårt funktionshindrade dotter till största del själv under många år. Släktingar och vänner beskriver i polisförhören henne som "en oerhört fin mamma" och att relationen mellan henne och dottern alltid varit "fantastiskt fin". Flera uttrycker chock över det hon nu står åtalad för.
I polisförhören berättar kvinnan att hon fått smärtor i kroppen och att hon utreds för cancer. Hon känner därför stark oro för vad som ska hända med dottern när hon själv inte längre kan ta hand om henne. ”Jag borde ha bett om hjälp”, säger hon i förhören. Men det framkommer också att hon sökt avlastning på ett korttidsboende i kommunen där de är folkbokförda (som ligger utanför Uppsala län) – och fått nej, vilket gjorde henne nedslagen.
Dottern har en så svår intellektuell funktionsnedsättning att polisen inte kunnat förhöra henne. Det är oklart om hon förstår vad hon utsatts för.
Såväl mordförsök som mordbrand är brott där minimistraffet är fängelse. Thomas Bälter har svårt att sia om domslutet. Ytterligare en faktor som gör fallet speciellt är nämligen att kvinnan avbröt det hela, så kallat frivilligt tillbakaträdande. Det är något som hennes advokat argumenterar för – och som kan göra att hon frias helt.
När hettan och röken spred sig i bilen ångrade sig kvinnan, och fick ut dem bägge oskadda. Hon larmade 112, både för att hon var rädd att elden skulle sprida sig och för att hon insåg att hon behövde hjälp med sin och dotterns situation.
I förhöret med polisen berättade kvinnan att hon i den stunden tänkte ”vi ska nog fortsätta leva vidare. Fast det är svårt”.
Thomas Bälter anser inte att frivilligt tillbakaträdande ska gälla här.
– Jag menar att hon inte avbryter för att hon ångrar sig, utan för att det blir rökigt och varmt. Men det får tingsrätten ta ställning till. Just frivilligt tillbakaträdande har jag nästan aldrig stött på. Det ska bli intressant att läsa domen.
Dottern har nu placerats på ett särskilt boende i sin hemkommun, och mamman har släppts i väntan på dom. Risken att hon begår nya brott bedöms som mycket liten.
Av polisförhören framgår att kvinnan är orolig över hur dottern nu har det. Bland annat ber hon förhörsledaren föra vidare information om när dottern har olika aktiviteter.
– Hon vill ju sin dotter väl och även vid rättegången sa hon att dottern måste få tillbaka de skor som polisen beslagtog eftersom det är specialskor hon behöver för att kunna gå, säger Thomas Bälter.
Får hon träffa sin dotter något nu?
– Det vet jag inte.
I polisförhören uttrycker kvinnan flera gånger stark ånger över det hon gjort. ”Jag hoppas jag kan få träffa (dotterns namn) igen. Få krama om henne och säga förlåt. Och så hon kanske aldrig förlåter mig men jag vill säga förlåt i alla fall direkt till henne. Även om hon inte förstår alla ord jag säger.”
Kvinnans advokat Ted Dahlqvist säger till UNT att han inte vill kommentera fallet.