En förmiddag i juli 2019 fick en kvinna i 45-årsåldern ett meddelande på sitt Instagramkonto från en okänd man: "Jag vet att det är lite skumt att skicka meddelanden till okända men du är så vacker och ser ut som en ängel. Är du en ängel?" Kvinnan svarade ett par timmar senare med en glad smiley: "Tack, men jag är ingen ängel, bara en vanlig människa".
Det blev starten på en dryg månads intensiv nätkontakt mellan kvinnan och mannen, som påstod sig heta Alan. Han arbetade på en oljerigg i USA, var skild och hade två barn som var hans ögonstenar. "Alan" fortsatte att smickra och berömma kvinnan och ville veta mer om hennes livssituation. Hade hon barn, man eller pojkvän? Kvinnan berättade att hon var mamma, singel och nyligen brutit upp från ett dåligt förhållande. "Alan" var förstående och stöttande i sina svar.
"Alans" Instagramkonto innehöll mängder med bilder på en välmående man i 40-50-årsåldern som lekte med sina barn, simmade i havet, kokade pasta, vandrade i bergen och drack vin på en uteservering. Där fanns också flera bilder från oljeplattformar, men på de bilderna syntes aldrig "Alan".
I kontakten med kvinnan målade "Alan" upp fler detaljer om sitt liv. Han var född i Italien men levde i USA när han inte arbetade på havet. Han hade haft två hundar och älskade att spela piano. "Han red på mina känslor" summerade kvinnan senare i ett polisförhör, när hon insett att allt var en bluff.
Efter några veckor med romantiska meddelanden förklarade "Alan" att han ville besöka kvinnan i Sverige. I mitten av augusti skulle han komma. Enda kruxet var transporten av bagaget, som måste sändas i förväg. Enligt "Alan" skulle det fraktas från oljeriggen med helikopter till fastlandet. Resten av transporten till kvinnans bostad måste han ordna själv.
Kort efteråt fick kvinnan ett mejl som tycktes komma från ett fraktföretag. Enligt mejlet hade "Alans" bagage anlänt till Arlanda, men för att det skulle skickas vidare till hennes bostad måste hon betala 1185 euro i fraktavgift. "Först då fick jag klart för mig att det var jag som skulle betala", berättade kvinnan senare i förhöret. Hon fick instruktioner att sätta in pengarna, 16 000 svenska kronor, på ett svenskt bankkonto som påstods tillhöra fraktbolagets representant i Sverige.
När kvinnan förklarade för "Alan" att hon måste ta lån för att betala frakten, lugnade han henne med att hon skulle få betalt så fort bagaget kommit fram. Han hade nämligen packat ned 5 000 dollar i kontanter i en av väskorna, som kvinnan kunde ta av. Dessutom hade han sin lön från oljeplattformen i bagaget, en check på en miljon dollar.
Kvinnan tog flera smålån, betalade in pengarna och skickade mejl till "fraktfirman" där hon bad om ursäkt för att hon inte lyckats betala omedelbart. Magkänslan sa henne att något var fel, berättade hon senare för polisen, ändå betalade hon: "Det får jag sota för i dag".
Kort därpå fick kvinnan ett nytt mejl från "fraktfirman" som förklarade att hon måste betala ytterligare 3 700 euro för tullavgifter i USA innan bagaget kunde skickas vidare. I det läget satte hon stopp och förklarade att hon inte tänkte betala mer. "Alan" försökte övertala henne och förklarade att hon krossat hans hjärta, men när han inte lyckades upphörde kontakten tvärt och han blockerade kvinnan från sin nätprofil.
I många fall hade händelsen stannat där och inte ens lett till någon polisanmälan. Ofta skäms den bedragne över att ha sol-och-vårats och vill glömma hela historien, även om man kan ha lurats på betydligt större summor än kvinnan i det här fallet. Hon valde emellertid att gå till polisen. Och eftersom hennes pengar satts in på ett svenskt bankkonto var det enkelt för utredarna att spåra innehavaren: en man i 35-årsåldern från Uppsala, som nu åtalats för bedrägeri, alternativt penningtvätt.
Även om det inte är Uppsalabon som döljer sig bakom fejkmannen "Alan" så anser vice chefsåklagare Magnus Berggren, som åtalat mannen, att han varit delaktig i romansbedrägeriet:
– Jag menar att han är medgärningsman och införstådd med bedrägeriet från början. Han har varit en del av hela upplägget och har åtminstone ställt upp som penningmottagare, säger Magnus Berggren.
Merparten av kvinnans pengar fördes vidare till utlandet via en betalningstjänst. Den åtalade Uppsalabon nekar till brott och säger i förhör att han trodde pengarna kom från en bekant i Nigeria, som han bara känner till förnamnet.
Kamraten ville ha hjälp att köpa en mobiltelefon i Sverige, men eftersom den visade sig vara för dyr så skickade Uppsalabon tillbaka det mesta av pengarna. Den lurade kvinnan känner han inte alls till, inte heller att det i själva verket var hon som satte in pengarna. Enligt Uppsalabon var han övertygad om att de kom från hans bekant:
"Om jag visste att pengarna kom från ett bedrägeri så hade jag inte låtit honom sätta in pengarna på mitt konto", säger mannen i förhör.