Kuzmin väckte sensation
Vid skid-VM i Falun 1974 blev Thomas Magnusson den förste världsmästaren på plastskidor och Magne Myrmo från Norge den siste världsmästaren på träskidor. Materialskiftet skulle innebära en stor förändring för skidprepareringen.
När Leonid Kuzmin lade fram en licentiatsavhandling på Luleå tekniska universitet i februari 2006 väckte den sensation i skidkretsar. Enligt Kuzmin var det en myt att skidoor måste glidvallas.
Glidvallan ställer bara till besvär, hävdade han. Vallade skidor glider visserligen bättre precis i början, men glidvallan drar till sig smuts som bromsar. I en del försök blev glidet sämre redan efter några hundra meter, i andra försök efter några kilometer. Det är bättre, billigare och enklare att bara skrapa skidorna med en speciell stålsickel och utnyttja belagets egna positiva egenskaper, menade han.
Vändpunkten för Kuzmins egen del var VM i Thunder Bay 1995, då hans hustru Antonina Ordina tog brons både individuellt och i stafett för Sverige på ovallade skidor.
Dagens tävlingsskidor har ett belag av ultrahögmolekylär polyeten som kallas UHMWPE. Det är ett material med extremt goda nötningsegenskaper, låg friktionskoefficient och förmåga till självsmörjning, fem gånger slitstarkare än kolstål. Varför täcka ett utomordentligt material med ett mindre bra material som glidvalla?
Avhandlingen avfärdades av vallafabrikanter men debatten blev livlig. Under skidsäsongen 2006/07 genomfördes åktester, bland annat av professor Lars-Erik Persson från Luleå, som var opponent på Kuzmins lic-avhandling. Resultaten stödde Kuzmin: De vallade skidorna gled bättre i början, men redan efter ett par kilometer och senast efter en mil gled de sämre än stålsicklade men ovallade skidor.
Stålsickling skulle därmed vara ett mycket enkelt alternativ till stenslipning och glidvallning, inte minst för motionärer, vid träning och på långa distanser typ Vasaloppet.
Så jobbar vi med nyheter