Kupoltakets fönster släpper in ljus över hela Anatomiska teatern. När den uppfördes av Olof Rudbeck 1663 var den en av världens modernaste undervisningslokaler. I dag står Cecilia Harrison vid dissektionsbordet och guidar en grupp museibesökare.
– Visst känns det som ett tempel? Det är avsiktligt, Anatomiska teatern skulle vara ett kunskapens tempel, säger hon.
Här dissekerades kroppar för medicinska studier. Demonstrationsexemplen var vanligtvis avrättade brottslingar. När visningen är slut konstaterar lärarstudenten Adam Hultquist att Anatomiska teatern måste vara Museum Gustavianums höjdpunkt.
– Jättehäftigt. Men makabert att man på den tiden kunde följa både avrättningen och dissektionen av kroppen.
Han flyttade till Uppsala för ett halvår sedan och har passerat museet flera gånger innan han bestämde sig för att gå en visning. För studenter är inträdet gratis.
– 2015 började vi räkna även gratisbesök, vilket är ett skäl till att vi slog besöksrekord. Men det beror också på att vi studentguider gör det möjligt att ha generösa öppettider, säger Wera Olsson, som guidar vid sidan av studier i historia och arkeologi.
– Dessutom är det en jättebra erfarenhet för oss att prata inför grupper, säger Cecilia Harrison.
Hon läser språk och kollegan Norein Norein ska bli civilingenjör. Museets 17 studentguider kommer från vitt skilda institutioner, vilket gör det möjligt att ha olika inriktningar på visningarna. Gustavianum är en intressant plats för såväl naturvetare som humanister. Wera Olsson tar med oss till den tillfälliga utställningen Skatter från samlingarna. Här finns objekt från universitetetes historia, däribland ett dissektionsbord i marmor från 1800- talet.
– Se hur kroppsvätskorna har lämnat avtryck i form av en kropp. Marmor är ett känsligt material.
Intill hänger ett portätt som egentligen föreställer en okänd furste. En man som hette Adolf Ludvig Stjernfeld förvandlade det på 1700- talet till en bild av Erik XIV i fängelse genom att måla dit galler. Wera Olsson menar att det bara är ett exempel på hur annorlunda historiesynen var för några hundra år sedan.
– Nildalenutställningens 2600 år gamla mumie troddes länge vara en egyptisk sångerska, men 1999 kunde man med ny teknologi se att det var en man. Han som importerade mumien hade lagt den i sångerskans kista. I den brittiska adeln var det populär underhållning på middagsbjudningar att beskåda husets mumier och skänka bort värdesaker som fanns i kistorna. I dag har vi mycket mer respekt för kulturarv.