Kunskap från miljöforskning används inte
Det finns mer pengar än någonsin att söka för den som sysslar med miljöforskning. Men konkurrensen om pengarna är tuff, eftersom antalet forskare har ökat.
Ungefär så kan man enkelt sammanfatta läget när det gäller miljöforskningens villkor i dag, drygt två år efter den stora medie-boomen för klimatfrågan.
- Det går nästan att datera den boomen till dagen efter valet 2006. Före det pratades det ingenting om sådant i debatten, utan mest om utanförskap och arbetsmarknad. Men så fort valet var slut brakade det loss, säger Sverker Sörlin, professor i idé- och lärdomshistoria vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, med miljöforskning som specialitet.
Men i forskarvärlden har klimat- och miljöfrågorna varit aktuella mycket längre än så.
- Explosionen i medierna har inte påverkat forskningen på något dramatisk sätt, förutom att experterna på det här området har blivit mer exponerade genom medierna de senaste åren. Men i övrigt har miljöforskningen växt länge, även om tillväxten inte varit enkel och linjär, säger Sverker Sörlin.
Enligt flera bedömare UNT talat med är den totala potten pengar som går till miljöforskning större än någonsin. Trenden är att klimatforskningen hamnat i fokus och får en större del av kakan, vilket inte minst syns i regeringens forskningsproposition som kom i höstas.
Samhället har alltså redan tillgång till en stor mängd vetenskapliga resultat och mycket mer kommer. Men ett stort problem är att mycket aldrig omsätts i praktiken.
- Det finns en gigantisk kunskapsmängd som inte tillämpas, ett genomförandeunderskott. Ta till exempel utfiskningen av våra marina system som varit känd av forskningen väldigt länge, men först på senare år blivit allmänt känd, säger Ola Engelmark, vd på forskningsstiftelsen Mistra, som ger pengar till miljöforskning.
På Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala står miljöforskning i centrum. Dess rektor Lisa Sennerby Forsse, som också var ordförande i regeringens särskilda vetenskapliga råd för klimatforskning håller med Ola Engelmark om att det finns ett glapp mellan resultat och användning.
- Det här är allvarligt och var en viktig fråga i rådets arbete. Samhället måste tillämpa den kunskap som finns. Vi vet hur saker ska ske, men det är inte säkert att något händer. Kanske presenterar vi forskare våra resultat på fel sätt, men politiska beslut måste också göra tillämpningen möjlig. Det inte lätt att lägga om sitt företags energianvändning eller transportsystem om inte regelverk och styrmedel förenklar det, säger Lisa Sennerby Forsse.
Hennes eget universitet SLU vill nu dra sitt strå till stacken och lyfta fram nyttan av forskningen. I den utvärdering av all sin forskning som SLU nu gör ska just nytta vara en av två aspekter. Den andra är kvalitet.
- Vi tar ansvar och arbetar mycket med tillämpad forskning, men vill granska oss själva särskilt ur nyttoaspekten, säger Lisa Sennerby Forsse.
Hon och idéhistorikern Sverker Sörlin talar med en mun när de båda säger att det samtidigt är väldigt svårt att bara "peka med hela handen" och tala om för företag och privatpersoner att de måste använda just de här senaste rönen.
- Det finns ingen magisk knapp att trycka på, utan det handlar om att bygga upp strukturer som gör att det här fungerar. Samtidigt kan jag bli hjärtligt trött på de lobbygrupper som ständigt bara pratar om mer innovationer. Det måste finnas en variation och en rikedom inom forskningen med olika stilar och grepp, säger Sverker Sörlin.
Så jobbar vi med nyheter