19-årige William Karlsson, som sedan tre säsonger spelar i Västerås IK, blev lättad när han fick besked om att han var uttagen i JVM-truppen.
-Jag blev väldigt glad. Jag var osäker på om jag skulle komma med eller inte, om jag hade spelat tillräckligt bra, säger han.
Den uttagna truppen inledde förberedelserna för mästerskapet med ett läger i Uppsala. En vecka före jul reste laget till Kanada och spelade träningsmatcher mot Danmark och mot hemmanationen. Det blev seger i båda matcherna.
På annandagen inleddes JVM-turneringen med att småkronorna vann över Lettland med 9-4. Även Schweiz och Slovakien besegrades i gruppspelet – allt detta inför fullsatta läktare.
-Jag fick höra att det varit utsålt hur länge som helst. De är ju hockeytokiga i Kanada så det var bra atmosfär. I gruppspelet när vi mötte Ryssland och i finalen hejade publiken på oss, men annars var den på det andra lagets sida, säger William Karlsson.
Den sista gruppspelsmatchen mot Ryssland blev speciellt viktig då vinnaren skulle gå direkt till semifinal utan att behöva möta hemmanationen Kanada förrän tidigast i finalen. Men det blev tufft. Sverige hamnade i ett 0-3-underläge redan i den första perioden och det såg mörkt ut. Då hände något. I den sista perioden knaprade småkronorna in på Rysslands ledning och kvitterade med mindre än minuten kvar att spela. Sverige vann sedan på övertid.
-Vi hade ett jäkla tålamod. Det var rätt många karaktärer och vinnarskallar i laget som vägrade förlora, säger William Karlsson.
I och med segern mot Ryssland väntade Finland i semifinalen. Återigen hamnade småkronorna i underläge, denna gång med två mål. Även den matchen kunde Sverige vända och vinna och William Karlsson, som gjorde det första svenska målet i matchen, hade en viktig del i segern.
-Johan Larsson sköt på mål, jag fick returen på mig och pucken gick in mellan benen på målvakten. Ja, det var ett turmål, men det var skicklighet att gå på mål i alla fall, säger William Karlsson och fortsätter:
-Jag blev väldigt glad, det var skönt att få in första pucken. Det var glädje och lättnad. Jag är nöjd med slutspelet, men jag hade högre förväntningar på mig i gruppspelet.
I finalen ställdes Sverige åter igen mot Ryssland, men den här gången tyckte William Karlsson att man lärt sig läxan från första perioden i gruppspelsmatchen. Sverige dominerade totalt på isen i de första två perioderna och den totala skottstatistiken för matchen talar sitt tydliga språk – förkrossande 58-17 till Sverige. Trots det var matchen mållös efter full tid.
-Jag tycker inte att vi fick någon panik eller blev frustrerade. Vi arbetade på bra trots att pucken inte gick vår väg. Det kändes som att det var vår match och att vi skulle avgöra den, säger William Karlsson.
Och visst avgjorde Sverige. På övertid satte Djurgårdsspelaren Mika Zibanejad 1-0 och Sverige hade vunnit sitt första JVM-guld på 31 år.
-Det är en sådan glädje, glädje på högsta nivå. Det går inte att bli gladare. Det var helt otroligt, eufori, säger William Karlsson om känslan när avgörandet kom.
Den huvudsakligen kanadensiska publiken i arenan peppade det svenska laget genom att skrika ”Go Sweden, go” mot slutet av matchen och William Karlsson berättar att det stödet taggade honom lite extra. När guldet sedan firades på nattklubb i Calgary var det många kanadensare som hyllade laget.
-Alla var väldigt glada att vi hade slagit Ryssland så vi var kungar där, säger William Karlsson.
Väl hemma på svensk mark blev det en lång rad av hyllningar för småkronorna. Först firades laget på Arlanda flygplats, sedan fick de möta kronprinsessparet och prins Carl-Philip och slutligen möttes guldhjältarna av tusentals fans i Kungsträdgården i Stockholm.
-Det var väldigt mäktigt, jag trodde aldrig att det skulle komma så mycket folk. Jag var 18 år och stod där och blev hyllad av det svenska folket, det var helt otroligt, säger William Karlsson.
Dagen efter hemkomsten fyllde William Karlsson 19 år och firades hemma hos föräldrarna i Märsta av släkt och vänner. JVM-guldet är bärgat och firat och nu ser han fram emot nya mål:
-Drömmen är såklart NHL. Det är dit man vill nå. Sedan får jag se om jag spelar i Elitserien också, det skulle vara kul. Jag har alltid haft AIK som favoritlag, men det spelar ingen roll om man ska spela i elitserien, säger han.
Men trots de stora drömmarna och de framgångar han nått glömmer inte Märstasonen var han kommer ifrån.
- Jag är fostrad i Wings och har alla mina tränare genom åren att tacka. De har väldigt stor förtjänst att jag är den jag är idag.