Men så var det också en perfekt dag för att springa ett terränglopp - eller se på ett, denna dag med slösande sol och minimal blåst. Ur högtalarna dånade Dancing Queen, medan folk tålmodigt köade för sina nummerlappar.
- Nästa helg blir det Lidingöloppet, så att springa Kung Björnloppet blir kul att prova på, och en bra slutspurt på träningen. Och så är det ju så fantastiskt väder. Jag ska springa tillsammans med min svärdotter Sandra. Vi har tidigare åkt Tjejvasan tillsammans och peppar varandra i vår träning rent allmänt. Det är jätteinspirerande, sa Barbro Nordström från Uppsala, och lutade sig ner för att kontrollera att det elektroniska tidmätarchipet på skon satt som det skulle.
Chipet, ja. Det väckte huvudbry hos flera löpare, trots anvisningarna om att man skulle placera chipet långt ner på skosnöret och spänna fast det med bifogat buntband. En av funktionärerna berättade att en löpare hade kommit och velat veta var någonstans på benet hon skulle sätta det.
- Med den korta, lilla tråden! skrattar han, och vänder sig sedan till en löpare, som med stress i blick ber honom kontrollera om chipet sitter som det ska - nu är det bara en kvart till start.
I informationstältet sitter Sofia Bureborn och presiderar över en karta med bansträckningen.
- Det är ett lättsprunget lopp med en uppförsbacke i början, och en till när man tror att man är nära mål. Då gäller det att inte börja spurta för tidigt, varnar hon några löpare som inte känner till terrängen. En del studsade till inför kartbeteckningen "Jörgens kurva", men löparen Per Berg, Uppsala, vet besked.
- Jörgen Lindh är känd i löparsammanhang i Uppsala, och numera veteran. Han sprang loppet, kände terrängen och hade ingen anledning att springa fel, men det gjorde han. Jag sprang alldeles efter honom, och plötsligt var han bara borta, säger Per Berg.
Vid det här laget är uppvärmningen i full gång, och typisk gym-musik strömmar ut högtalarna. Men löpare är som bekant ofta individualister, och rätt många skippar Lady Gaga, och ger sig i stället ut i terrängen för att värma upp på egen hand.
Men inför starten kl 12 var fältet väl samlat, och med en knall som ekade i den höga blå septemberluften gav sig de cirka 400 löparna i väg. Det tog de allra snabbaste 4 minuter att nå Kung Björns hög, fortare än det gick att ta sig dit med bil från starten vid Linnéstugan. Och medan löparna passerade i de natursköna omgivningarna kan man än en gång konstatera att det tycks finnas lika många sätt att springa som det finns människor.