Toppnamnet
Vi träffas utanför en av ingångarna till Gottsunda centrum.
– Det är en fantastisk ombyggnad man gjort av centrumet. Hur fint som helst. Så här såg det inte ut förr, säger Kent Kumpula, som kom från Sundsvall till Uppsala och växte upp på Stenhammarsvägen i Gottsunda.
Han gick på Stenhammarskolan. Först i en finskspråkig klass i lågstadiet ("kunde inte ett ord svenska när jag började"), som sedan slogs ihop med de övriga i mellanstadiet.
– Vi fick lära oss det vi skulle, sen var det svenskalektioner. I mellanstadiet hade vi stödsvenska, och efter det kunde vi alla svenska hur bra som helst.
Men Gottsunda är ändå ett exempel på hur snett saker kan gå, menar han.
– Så blir det om en för stor del av befolkningen inte har en svensk bakgrund. I stort sett alla områden som är på polisens lista över utanförskapsområden med kriminalitetsproblem är ju invandrartäta områden.
Kent Kumpula är byggnadsarbetare i grunden och drev en byggfirma, men när hans höft började krångla för tjugo år sen var det dags att byta bana. Han jobbade natt på en Statoilmack i några månader, startade nytt företag och ägnade de lediga dagarna åt att digitalisera analog film. Företaget är i gång än i dag.
Hur vaknade det politiska intresset?
– Jag kan tacka Skavlan för det. Jag såg programmet där han intervjuade Jimmie Åkesson (2015, red:s anm). Det var vanligen ett feelgoodprogram, men då blev det plötsligt skjutjärnsjournalistik och Åkesson ställdes mot väggen. Jag tyckte det var bedrövligt, så beter man sig inte. Någon vecka efter såg jag en artikel där det stod att SD hade fått många nya medlemmar efter programmet. Då ska de få en till, tänkte jag. Så jag gick med lite på pin kiv.
Efter det blev han kontaktad av en nyfiken Simon Alm, tidigare distriktsordförande. Det slutade med att han blev nämndeman i tingsrätten.
– Senare fick han in mig styrelsen. De behövde vettiga personer där, som jag, sade de. Och här är jag nu.
Vad driver dig?
– Jag vill kunna säga att jag gjorde allt jag kunde för att vända utvecklingen åt rätt håll i Sverige. Det är så mycket som går åt fel håll, så mycket heltokig politik som förs. Sen har det ju blivit mindre stigmatiserat att vara med i SD, när jag började stämplades alla som nazister som äter barn på kvällarna. Jag vågade ställa upp, jag blir inte av med jobbet. Men en del blir ju det, bara för att de är med i Sverigedemokraterna. Det är helt galet. Jag vill visa att vi är vanliga vettiga människor och ta bort det här stigmat.
Vad är viktigaste frågan?
– Sydöstra staden och spårvagnsbygget, som ju kommer påverka så mycket annat. Det är fruktansvärt mycket pengar som läggs ut. Alldeles för mycket ska byggas och för snabbt. Vi vill bygga ut Uppsala, men långsammare och på bredden, ut i landsbygden i stället för att klumpa ihop allt i centrum.
Har du någon personlig hjärtefråga?
– Tryggheten, det går åt fel håll, liksom i skolorna. Vi måste få tillbaka tryggheten där, och resultaten.
Vad ser du som din största vinst?
– Många bra förslag har skjutits ned bara för att de kommer från oss. Knarkhundar i skolorna, till exempel, det var ju kränkande när vi lade fram det. Men nu är det genomfört. Jag är besviken på styret i Uppsala. Man måste kunna samarbeta i sakfrågor.
Vad tror du om era chanser?
– Det ser riktigt bra ut. Jag är övertygad om att många fler velat rösta på oss, men inte vågat, tidigare.