Kulturskola utan spärrar

För fem år sedan kom Uppsala kommun fram till att 80 procent av eleverna vid kommunala musikskolan hade föräldrar med eftergymnasial utbildning. Här fanns en social snedrekrytering. Detta har knappast ändrats sedan 2006.

Maria Ripenberg

Maria Ripenberg

Foto: Jörgen Hagelqvist

Uppsala2011-05-06 00:00

Avgiften för individuella lektioner är 2400 kronor per år. Instrument kan hyras för en tusenlapp. Då ishockey kostar över 9000 per barn och år och ridning drygt 8000 får man säga att fagottisten lever förhållandevis billigt.

Ändå är det bra att Socialdemokraternas ledare ­Håkan Juholt uppmärksammar musik- och kulturskolornas betydelse och villkor. Han har rätt: kultur lyfter och ­berikar människan. Kultur har ett egenvärde. Så, Håkan Juholt, man behöver inte ens göra kultur till en ”social inves­tering” för att försvara en satsning. Skippa floskelretoriken, och försvara kulturen som sådan!

Det har S minsann inte alltid gjort. När ”min” gamla gymnasieskola – med estetisk variant för samhällsvetare – förvandlades till ett smuligt smörgåsbord, nästan försvann musik och bild från de breda programmen – just i en ålder då många söker sitt konstnärliga uttryck. Och Uppsala musikklasser mötte hårt motstånd från S vid starten – urval till sångklass ­ansågs ”elitistiskt” (urvalsprocess för fotbollsklass är tydligen något annat). Samma typ av fördomar väckte S-motstånd mot musikklassetablering på flera håll i landet. Detta föranledde Alva Myrdal att i DN 1983 varna för en ”jantelag som tryc­ker ned särtalang och särintresse och ­dömer ut dem som ’elitism’”. Likvärdiga skolmöjligheter innebar nämligen lika möjlighet till utveckling av olika förmågor.

Den ojämlikhet som i dag finns mellan kommunala kulturskolor i kvalitet, utbud och pris är inte acceptabel. Det får inte vara oöverkomligt att ta del av en verksamhet som huvudsakligen bekostas av det allmänna. Och om Torsås kommun säger sig inte ha någon kulturskola därför att det inte finns ”intresse”, borde väl en kommun, som Uppsala, med stadig ­jättekö, göra mer för att tillmötesgå det enorma intresset.

När jag var barn var Musikskolan ­avgiftsfri – men en obligatorisk blockflöjtstermin skrämde bort rätt många. I dag är blockflöjten valfri. Men det kan ändå vara värt att påminna om tragglet. Att lära ett instrument betyder läxor, läxor, öva, öva. Bara verklig motivation leder till den musikantglädje som lyser från reklambroschyrerna. Flit och ­begåvning har å andra sidan inget med ­socialgrupp att göra. Därför bör avgiften hållas så låg som möjligt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om