– De här gamla hantverksgårdarna är en unik miljö för Uppsala. Att man har förvanskat fasaden är inget argument för att riva huset, säger Per Lundgren, bebyggelseantikvarie på Upplandsmuseet.
Det hus som hotas av rivning är från 1800-talet och en del av den gamla bevarade bebyggelsen kring Svartbäcksgatan. Enligt förslaget till detaljplan ska här i stället byggas ett bostadshus i fyra våningar.
Per Lundgren säger att Upplandsmuseets uppfattning är att huset, som ligger ut mot den smala gränden som är Östra Ågatans översta del och är q-märkt i den gamla planen, omfattas av rivningsförbud. Han skräder inte orden om hur huset skötts och planerna som nu presenteras.
– Det här är inget gårdshus, det är ett gatuhus och är typiskt för hur man byggde på den tiden. Det här huset är lika värdefullt som husen ut mot Svartbäcksgatan och otänkbart att riva. Skulle de ändå göra det kan de åtminstone bygga upp en kopia av det gamla huset. Att bygga ett högt stenhus, som det står i förslaget till detaljplan, är totalt fel.
Här intill står ett nyare hus som är högre, kan man inte tillåta att det byggs ett likadant här?
– Ju färre sådana här miljöer som finns kvar, desto viktigare är det att bevara dem, inte tvärtom.
Per Lundgren pekar på den klottrade fasaden, och säger att så här ska det inte se ut.
– Den här fasaden är ett rent fuskbygge som kom till i mitten av 80-talet. De har satt träpanel i lod med vattenpass, men den gamla fasaden är inte i lod och det blir bara konstigt. Dessutom drabbas huset av skadegörelse när det är så vanvårdat. Det som ser fult ut blir utsatt för klotter.
I stället borde man enligt Per Lundgren plocka bort träpanelen och ta fram den gamla putsade fasaden som finns där under.
Huset är slitet, hur mycket är det rimligt att en privat fastighetsägare betalar för att renovera ett kulturmärkt hus?
– Det här huset har haft skydd i planen sedan 1986. Visst kan det hända saker man inte visste om, men köper man en kulturmärkt fastighet har man ett ansvar, säger Per Lundgren.
Upplandsmuseet jämför i sitt remissyttrande den föreslagna detaljplanen med rivningsvågen under 60-talet.
– Före 1980-talet rev man slentrianmässigt stadskvarter efter stadskvarter. Så småningom fick organisationer som Vårda Uppsala politikerna att inse att det var fel. Svartbäcksgårdarna har stor symbolisk betydelse eftersom skyddet av dem kom till i den tiden, säger Per Lundgren.
Ylva Stadell (S), ordförande i plan- och byggnadsnämnden, säger att det är husets dåliga skick som är skälet till rivningen.
– Det är ett viktigt område att bevara, men ett av husen är i så dåligt skick att det är bäst att riva det.
Skapar man inte incitament för den fastighetsägare som vill riva kulturmärkta hus att missköta dem?
– Du har en poäng där. Men vad jag har förstått så skulle det vara omöjligt att renovera det.
Upplandsmuseet säger att man då bör bygga en kopia av det gamla huset, men ni föreslår ett fyravåningshus. Varför det?
– Man vill möjliggöra för fler bostäder i området. Det är ett av de intressen man måste väga mot det historiska intresset. Vi får se om vi ska göra ändringar av förslaget efter de synpunkter som kommer in.
Samrådet om planförslaget avslutades på torsdagen. Men länsstyrelsen, som också är en tung remissinstans, har fått anstånd med att lämna sitt yttrande till den 30 augusti.