Det är tisdag morgon på hunddagiset Lillefots. Delägaren Sara Sjödin, även kallad Fröken, räknar in dagens gäng som omfattar 35 olika vovvar. I vanlig samtalston med en aning skärpa ger hon, och kollegan Emelie Mörk, direktiv till 15 av hundarna som valts ut till första promenaden. Arne, en vitbrunkrullig blandrashanne och Hedvig, en italiensk vinthund, som hör till de mindre på dagiset, ska få följa med.
- Arne, sitt ner, bra. Hedvig, Hedvig! Så ja, berömmer Sara.
Det är viktigt att alla sitter ner och väntar tills Sara och Emelie kopplat och sett till att alla hundar är med. Några har lite svårt att stilla sig, men det är tydligt att de vet reglerna.Att bli kallad för fröken tycker Sara inte är något konstigt. Helt klart finns stora likheter med vanlig dagisverksamhet, däremot håller man inga kvartssamtal.
- Nej, allt sådant tar vi på en gång. Det kan handla om hur de varit i magen, om de ätit eller gjort något särskilt, berättar hon.
Några av hundarna har gått på dagiset sedan det öppnade för tre år sedan. Men hela tiden faller någon bort och nya kommer till. Att bli en i gänget går vanligtvis ganska fort. Den avslappnade stämningen tyder på att hundarna trivs med varandra. Dagiset öppnar klockan sju på morgonen och lämningen sker fram till klockan nio. Halvtio går första promenaden med halva styrkan. Därefter är det dags för nästa. Sen är det lunch för både personal och hundar. Alla äter sin egen mat. Efter lunchen är det dags för eftermiddagsturerna.
Promenaderna tar ungefär 45 minuter. Takten är maklig och stopparna otaliga då det är många som ska nosa, kissa och bajsa. Att det går åt en halv rulle bajspåsar under en promenad är inget ovanligt. Vid varje stopp stannar alla och väntar tålmodigt. Ingen drar i kopplet gör utfall mot andra hundar eller hittar på några hyss.
Första morgonpromenaden är avslutad. Sara och Emelie kopplar lös hundarna som springer in till sina respektive rum som mer liknar större bås som är möblerade för att likna en hemmiljö med soffor, kuddar och dynor. Vissa gillar att krypa ihop nära någon medan andra drar sig undan. Hedvig springer på smala ben in till sitt rum. Promenaden har inte gjort henne ett dugg trött, snarare tvärtom. Hon brottas och busar med de andra ända tills Sara tar fram blomsprutan och skickar iväg en stråle, då blir det tvärlugnt.
Dagislivet är för det mesta ganska stillsamt och de hundägare som tror att de får med sig en trött och utarbetad hund hem får tänka om.
- Vi hinner inte med så mycket här så det är viktigt att hundarna får aktivera sig när de kommer hem, påpekar Sara.