Så här vid terminsstart startar fritidsaktivteterna upp igen och många barn går en inrutad vardag till mötes. För vissa lite väl styrd och schemalagd med höga föräldrakrav på prestationer. Men det finns också barn som står utan fritidsaktiviteter.
– Det är många gånger antingen eller. Väldigt många har en fulltecknad almanacka, de spelar fotboll, simmar, dansar, sjunger och spelar. Det finns också barn som inte gör något alls, i alla fall inte i någon strukturerad form, säger Elisabeth Jolstedt, familjebehandlare på Stenhagens familjeenhet i Uppsala.
Till någon av Uppsalas fyra familjeenheter kan föräldrar och barn vända sig utan remiss, oavsett om det är små eller stora problem i familjen. När fritidsaktiviteter kommer upp som samtalsämne frågar Elisabeth Jolstedt hur familjen får ihop sitt liv om hon tycker att veckans schema låter överambitiöst.
– Det jag också varit med om är tonåringar med ett dyrt fritidsintresse i förhållande till vilken inkomst familjen har. Föräldern har då varit beredd att försaka en del andra saker för att ens barn ska kunna gå på sina kurser.
Tonåren och puberteten är en brytningstid och då kan det vara mer intressant att bara hänga med kompisar. De som tidigare haft olika fritidsaktiviteter lägger av för att de tror att de missar något om de inte är med sina kompisar. Här är det en balansgång hur länge man ska fortsätta motivera sitt barn, tycker Elisabeth Jolstedt.
Föräldrar kan också uttrycka oro över att ens barn ”inte vill något”. Om barnet sitter mycket framför datorn och tv:n kan man försöka inspirera i stället för att tvinga på en aktivitet.
– Jag tror att man måste respektera barnets åsikter och vänta tills barnet tar egna initiativ men ändå fortsätta inspirera. Du kan till exempel ta reda på mer tillsammans med ditt barn, läsa på och kanske tipsa om du vet andra barn som håller på med samma aktivitet, säger Elisabeth Jolstedt.
Hur mycket aktiviteter är lagom, tycker du?
– Det beror på hur många barn det är i familjen, vilka möjligheter du har att skjutsa och om du har råd. Det beror också på om ditt barn vill och orkar hålla i gång. Många gånger är det föräldrarnas engagemang som styr. De vill väl för sina barn men det kan också bli väldigt stressigt.
En bra idé är att tänka igenom vad syftet med aktiviteterna är och sitt eget engagemang. Är det för att barnet ska ha roligt och utvecklas? Eller är det ett socialt tryck som skapat ett uppblåst behov av att tillfredställa sina barns fysiska och psykiska välbefinnande?
– Särskilt för en ensamförälder kan det bli stressigt om aktiviteterna är dyra och kräver skjutsning. Även föräldrar med tuff ekonomi pressas i de här situationerna. Jag kanske är gammaldags, men en till två aktiviteter i veckan räcker i skolåldern. Och innan dess kan barnet få pröva på olika aktiviteter.
Det är också en klassfråga vilken typ av aktivitet som barnet ska få delta i.
Föräldrar som har råd, ser också till att de har tid. De kan flexa från jobbet för att hinna skjutsa och betalar vad det kostar. Många barn hamnar därför vid sidan om av ekonomiska skäl. Men det finns aktiviteter som inte kostar något eller väldigt lite, till exempel scouter, fritidsgårdarnas olika utbud och vad de olika kyrkorna har att erbjuda, tipsar Elisabeth Jolstedt. Forskning visar att en av framgångsfaktorerna för barns och ungdomars positiva utveckling utan droger och kriminalitet, är att de bland annat har fritidsaktiviteter. Men om det blir för mycket påverkas barn negativt med trötthet och stress. Att pressa in för mycket i en redan stressig vardag gör att barnet inte får tid att varva ned hemma, sova tillräckligt och orka med skolan. Å andra sidan är det lika viktigt att barn som känner att de inte lyckas så bra i skolan får delta i något som de tycker är roligt och där de känner att de lyckas bättre.