Det visar forskare vid Uppsala universitet i samarbete med Akademiska sjukhuset och PET-centrum i Uppsala i en unik studie som publiceras i den välrenommerade vetenskapstidskriften PLoS ONE.
– Det här är det närmaste man kan komma att avbilda smärtande processer i kroppens vävnader, säger läkaren och forskaren Magnus Peterson, verksam vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap och Smärtcentrum vid Akademiska sjukhuset.
Traditionellt brukar tennisarmbåge betraktas som ett inflammatoriskt tillstånd och vid akuta besvär kan antiinflammatoriska läkemedel vara effektiva. Vid kroniska besvär däremot saknas effektiva metoder både för diagnos och för behandling.
– Eftersom ingenting syns är det inte ovanligt att personer med långvariga smärttillstånd som till exempel kronisk tennisarmbåge möts av misstro, både från sin närmaste omgivning och från sjukvårdens sida. Inte heller om man undersöker armen med röntgen eller magnetkamera brukar något onormalt ses, säger Magnus Peterson.
Men smärtan finns och kan till och med avbildas, visar undersökningarna med PET-kamera av tio patienter med kronisk tennisarmbåge.
Med PET-kameran är det möjligt att påvisa hur mycket av ett ämne som är ”märkt” med en låg dos radioaktivitet fördelar sig i olika vävnader efter att ha sprutats in i kroppen. Ju mer av ämnet som hamnar i en viss del av kroppen, desto starkare radioaktiv signal kommer PET-kameran att registrera därifrån och desto klarare kommer detta område att ”lysa” på PET-kamerabilderna.
– I vår undersökning sprutade vi in ett ämne som kan påvisa var i kroppen det finns celler med så kallade receptorer för substans P. Substans P spelar en viktig roll för att förmedla signaler i nervsystemet, men även i kommunikationen mellan nerver och andra vävnader i kroppen, förklarar Magnus Peterson.
När patienterna låg med båda armarna placerade i PET-kameran kom mycket starkare signaler från det smärtande området i den ena armen än från motsvarande område i den friska armen.
– Undersökningen överensstämde väl med var det gjorde ont, men kopplingen till hur ont patienten hade var inte lika stark. Sambandet mellan processer ute i vävnaden och upplevelsen av smärta verkar vara mer komplex än vad vi för närvarande kan fånga på bild, säger Magnus Peterson.
De tio patienterna i studien deltog alla i ett träningsprogram för att behandla kronisk tennisarmbåge. Programmet visade sig vara framgångsrikt, med kraftigt minskade besvär för de allra flesta.
När en förnyad PET-undersökning gjordes efter träningsprogrammet hade signalintensiteten från det tidigare värkande armbågsområdet sjunkit för de flesta. Men för några hade den ökat.
– Detta visar hur komplext sambandet är mellan processer i vävnaden och upplevelsen av smärta, säger Magnus Peterson.
Ytterligare PET-undersökningar planeras nu på patienter med andra smärttillstånd och för att spåra andra ämnen än ”substans P-receptorn” som kan vara kopplade till smärta.
– Steget är dock långt till att kunna använda PET-tekniken som en slags sanningsdetektor för om patienten har ont eller inte. Det är fortfarande patientens upplevelse som räknas, säger Magnus Peterson.
Hela studien kan läsas här.