Krönika: "Skratt går före skrock"
KRÖNIKA. Vad gör man inte för att få sina barn att skratta? Ja, kanske ska man inte skämta om fredagen den 13:e. Det gjorde jag.
Foto:
Den komiska spiritualitet som överraskande drabbat mig så här på morgonkvisten gav önskad effekt, barnen gapflabbade och ville se mer. Nej, svarade jag, otur kommer ju inte på beställning, varpå jag backade in i en dörrpost. Nytt gapskratt.
Men jag är en dålig skådespelare och överdrev fallet till golvet alldeles för mycket. Min stela, nyvakna kropp var inte beredd. Nu skriver jag med ilsmärtor i skuldran och nackspärr i vardande.
Men var det verkligen mina bristande talanger för skådespeleri, eller avsaknaden av morgongympa, som orsakade skadan? Kanske var det oturen som grinade mig i ansiktet, och som snabbt ville ta mig, uppblåst av mina döttrars kluckande skratt, ned på mattan igen? Högmod leder ju ofta till fall.
Kanske sällar jag mig nutill de celebriteter som höll sig särskilt lugna under otursfredagen, som Gustav II Adolf, Napoleon och Bismarck. Kanske måste jag framöver söka hjälp för paraskavedekatriafobi, det vill säga skräck för fredagen den 13:e.
Nej, säkert hade den omtalat hårda drottning Kristina mått bra av att pappa Gustav II Adolf i stället bjudit på sig själv och hon fått skratta av sig ordentligt som treåring, även under Otursdagen.
Så skratt går före skrock, även i fortsättningen.
Så jobbar vi med nyheter