KRÖNIKA: När mobilen blev mobileo
Mobileo. Det var så det började. Jag skulle skriva mobilen i något sms. Men mobilen själv förvägrade mig den formuleringen. Enligt stavningsprogrammet var mobilen ett icke-existerande ord. Däremot föreslog den mobileo.
Foto:
Varje mobiltelefon jag har ägt sedan dess har insisterat på att kalla sig själv mobileo. Och de borde ju veta. Annars skulle väl någon ha justerat den detaljen när stavningsprogrammet uppdaterats?
Efter den tillrättavisningen kändes det inte som jag var riktigt så nära mobilen, förlåt mobileo, som jag hade trott. Den var kanske inte en främling, men ja, något av en ytlig bekant.
Följdfrågan blev då hur väl mobileo kände mig. Utifrån de ord som fanns i stavningsprogrammet, och de alternativ som föreslogs, kunde jag måhända ana vem mobileo ansåg att jag var.
Jag inledde med politik. Jag fick tydligen rösta på vilket riksdagsparti jag ville. Mobileo stavade glatt rätt. Partiledarna fick också godkänt, utom Reinfeldt. Här föreslog mobileo i stället kryptiskt Segmedlev. Kanske en för mig okänd ryskättad konkurrent till Fredrik?
Mobileo förenklade också det förestående valet av socialdemokratisk partiledare. Sahlin och Wallström gick bra, men Nuder och Jämtin existerade tydligen inte.
Var ansåg då mobileo att jag borde bo? De flesta länder verkade vara okej. Men i Uppsala var det Luthagen som gällde. Såväl Gottsunda som Fålhagen var vita fläckar på mobileos stadskarta. Och när jag föreslog Månkarbo tyckte mobileo att jag kunde dra till Mankasan. Jag blev osäker. Var var det? Centralasien?
Jag måste vidare rensa upp i bokhyllan. Mobileo hade bara brytt sig om att lägga Guillou och Mankell på minnet. Proust och Joyce var helt obekanta.
Mobileo verkade i alla fall ha förstått min vegetariska böjelse. Varken kalops, biff eller fiskpinnar kändes igen. Däremot potatis. Man kunde dock ana ljusskygga penningtransaktioner mellan upphovsmannen
av mobileos ordlista och Coca-Cola. Det och deras andra produkt Fanta fick jag dricka, men inte Pepsi.
Mobileo godkände även mitt tämligen traditionella förråd av svordomar. Satan blev dock pavan, vilket antydde att mobileo var nykterist. Sex och samlag var inte mobileo främmande, men däremot de kroppsdelar som
används därtill. Bög fick jag inte vara, men däremot ingå i en homosekt.
Jag kände instinktivt att det här med sexualitet var lite känsligt. Hur stod det egentligen till med kvinnosynen? Mens ville mobileo inte kännas vid, inte heller tampong. Trosor kunde den inte stava till, men däremot kalsonger. Och det gick utmärkt att skriva massförstörelsevapen, porrfilm, prostata och samtliga lag i Elitserien och Allsvenskan.
Det kändes med ens som min mobileo var något av en mansgris. Eller åtminstone såg mig som en sådan.
Men jag vet å andra sidan inte riktigt vad jag ska tro. Hur ska jag förhålla mig till någon som insisterar på att lära mig att stava, men själv tycker att stavning ska skrivas statoimh?
Så jobbar vi med nyheter