Den svenska versionen av Putins propagandasajt Sputnik har stängts. Den statskontrollerade nyhetssajten hade en svensk edition under nära ett år, men besökare hänvisas sedan förra veckan till den engelskspråkiga versionen. Rysslands ekonomiska problem gör att även Putins favoritprojekt tvingas till besparingar.
Stängningen beror nog också på att sajtens genomslag varit begränsat. Sputnikskribenterna har skrivit på styltig svenska och innehållet har stundom varit fånigt proryskt. Svenska hatsajter har dock varit snabba att fånga upp invandringskritiska och antimuslimska slängar från Sputnik.
De ryska försöken att påverka den svenska opinionsbildningen och bilden av Ryssland lär inte upphöra med detta. Regimen bekämpar alltmer hårdfört inhemska journalisters möjligheter att rapportera. Även utländska journalister som verkar i Ryssland utsätts för allt värre press.
I dagarna fick Svenska Dagbladets tillträdande korrespondent en näsknäpp från ryska ambassaden i Stockholm som på sin Facebooksida hävdade att hon rapporterat partiskt om nedskjutningen av det malaysiska planet MH17. Ambassaden varnade att hon ännu inte fått officiell ackreditering i Ryssland och – med andra ord – borde passa sig.
För ett par år sedan tvingades SVT byta ut all teknisk utrustning hos sin korrespondent i Moskva, efter misstankar om övervakning. Det låter som ekon från en förfärande forntid – men är nutid. Det som jag räknat upp är de mer uppenbara påverkansförsöken. Parallellt pågår en mer sofistikerad och subtil bearbetning. Vissa bedömare menar att informationskriget är en form av hybridkrigföring mot länder som Ryssland räknar till sin intressesfär. Mot detta måste vi mobilisera, med klarsynthet och med kvalitetssäkrad journalistik.