Krönika: Mäklare - ett säsongsjobb
KRÖNIKA. En solig majsöndag 1989 var jag och tittade på ett torp i trakten av Vänge, eller Brunna som det hette då. Det var litet och i risigt skick, ändå var utropspriset hutlösa 530 000 kronor. Några veckor senare såldes det för nästan exakt en miljon. Det var bostadsboom.
Johan Rudström
Foto:
Det var drygt 100 personer på 60 kvadratmeter, ungefär. I den smala trappan till övervåningen fastnade vi i fem minuter. Ändå var alla glada och förväntansfulla. Det var bostadsboom, som sagt var.
Någon mäklare såg jag aldrig till. Han eller hon hade kanske fullt upp men att sortera skor i tamburen. Någon större försäljningsinsats behövdes i varje fall inte. Kritiska frågor lyste med sin frånvaro och huset sålde sig självt. Att hantera budgivningen var sannolikt den svåraste och mest tidskrävande uppgiften.
Någon liknande bostadsbubbla har inte återkommit sedan dess, av förklarliga skäl med tanke på efterspelet. De stora prisuppgångarna på villor och bostadsrätter under 2000-talet har varit modesta i en jämförelse, i alla fall procentuellt. Och såväl mäklarna som bankerna har i dag helt andra regelverk, rollerna har förändrats och det finns en betydligt mer seriös prägel på bostadsmarknaden.
Men faktum kvarstår. Fastighetsmäklarjobbet i uppgång och nedgång måste skilja sig åt dramatiskt. Att hantera rusningen kräver sin man eller kvinna. Och under nedgången, ingen som ringer och kommer det någon är det mest gnäll. Varför har man gjort si eller så och är det inte lite fuktigt i hörnet? Bygg ditt eget hus då, för f-n, kanske man tänker.
Nu är det stiltje på bostadsmarknaden, i kristider är det få som slår till med stora investeringar. Om sedan nedgången kommer, och om den blir djup eller långvarig, återstå att se. Och mäklarna kan få byta skepnad ännu en gång.
Så jobbar vi med nyheter