Sagodockan Pinocchio hade ibland svårt att hålla sig till sanningen, men när han lurades avslöjade den växande näsan honom. I verkligheten är det inte lika lätt att skilja en lögnare från en sanningssägare.
Tidningen Washington Post har på punkt efter punkt granskat de kandidater som konkurrerar om presidentposten. Demokraten Hillary Clinton har fått en del påpekanden men hon konstateras ändå mestadels hålla sig till sanningen.
Republikanen Donald Trump får det sämsta betyg som tidningen någonsin delat ut sedan den 2007 systematiskt började faktakolla ledande politiker. En rad av Trumps bärande påståenden får betyget fyra Pinocchio. Betyget en Pinocchio är redan det illa, tre betyder mestadels falskt eller helt missledande. Och fyra Pinocchio då? Ja, det är inget annat än en grov lögn.
En rad amerikanska medier har under de senaste åren satsat alltmer på att vägleda väljarna när det gäller fakta, statistik och siffror som slungas runt under debatter och kampanjer. Det är knepigt även för den politiskt intresserade att hålla koll på alla komplexa sammanhang som behandlas under en valrörelse. Ännu svårare är det för den som är måttligt engagerad att bilda sig en faktabaserad uppfattning inför ett val.
Vid de två presidentdebatterna som hittills ägt rum har en del av faktakontrollen till och med skett i realtid under tv-sändningen.
Faktagranskningen startade mer som ett nyttobetonat spår vid sidan av den breda politiska journalistiken.
Få, om ens någon, som var med om att dra i gång detta kunde föreställa sig att faktagranskningen skulle bli hjärtat av den politiska journalistiken 2016. Men ingen hade nog heller anat att en kandidat som systematiskt förvränger fakta, förvandlar rykten till halvsanningar och använder statistik på det mest kreativa sätt skulle nå till så långt i kampen om världens mäktigaste befattning.
Även under söndagens svenska partiledardebatt i SVT:s Agenda gjorde några medier försök att i realtid faktagranska det som sades. Några större avslöjanden blev det väl inte, men en del förtydliganden.
Men om vi får en utveckling som den vi sett i USA – och det finns oroande tecken i den riktningen – där populism, opportunism och ren desinformation blir politiska verktyg så kommer även svenska medier att behöva vässa verktygen. Journalister måste bli än bättre på att skärskåda fakta och hjälpa väljare att skilja sanning från ren lögn.