En av de mest avgörande frågorna i livet handlar om att skaffa barn eller inte. För en del är det självklart att vilja ha barn. Andra är lika säkra på att de vill leva utan. Oavsett vilket är det något som påverkar livet i grunden. Och ett ämne som väcker starka känslor.
"Hur länge ska man orka kämpa innan man fördärvar sig själv?"
”När barnen är 5-6 år ska vi åka till Colombia så att de får träffa sina surrogatmammor.”
"Man ser kanske en kärnfamilj framför sig, men åldern satte stopp.”
"Det är en sjuk tanke, jag kan gå och tänka på vilka det är som ligger där i frysen."
"Dockorna kan inte ersätta ett barn, men är ett väldigt bra substitut."
”Är man barnlös hamnar man utanför sociala sammanhang.”
Så säger några intervjupersoner i UNT:s artikelserie "Barn eller inte" som i dag drar igång. Här träffar vi upplänningar som blivit föräldrar via surrogat, som gjort provrörsbefruktning, som fryst in sina ägg, som skaffat barn på egen hand, som pausat elitkarriären för en graviditet och de som lever med sorgen av att det efterlängtade barnet aldrig kommer.
De flesta vi träffat är kvinnor. En grupp som enligt statistiken växer är de barnlösa männen, som på grund av biologin inte har samma möjlighet att skaffa barn själva. Är du själv en barnlängtande man? Eller har du som läser detta något annat perspektiv på temat barn som du vill att vi berättar om? Hör av dig till elin.sandow@unt.se eller johanna.farlin@unt.se !