Krönika: Arrangörerna fixade bra vind

Årets upplaga av Vikingarännet blev en ren njutning.
Jag startade kl 08.25 vid Skarholmen. Med min gamla ispik kunde jag känna mig som en lagom bakåtsträvande individualist i flocken av skrinnare med moderna åkstavar. Det kändes bra.
På Ekoln märkte jag att arrangörerna inte bara hade lyckats få fram bra is utan även rätt vind. En lätt medvind svepte oss snabbt ned i Gorran och strax var vi vid Krusenberg där det var dags för första nyponsoppan.
I höjd med Skokloster stod glada tanter med spark på isen och vinkade. Det piggade upp.

Vid Erikssund blev det att traska en och en halv kilometer på landbacken. I år fanns ingen rastplats
iordningställd, men det gick bra att sitta på gamla lastpallar och dricka choklad ur termosen.
Vi svepte förbi gräddhyllan i Sigtuna och nådde folklivet i hamnen kl 11.45. Här bjöds det både nyponsoppa, blåsbärssoppa och saft, men den som ville ha varmkorv fick kliva iland.

Med fina isar och fortsatt vind i ryggen kändes färden lätt.
Färdkamraten Dan kände ett växande behov av kaffe, men vid Kungsängen löste sig problemet till slut.
Vi kostade på oss en spurt vid målet i Hässelby.
Tiden? Inte mycket att prata om. Sex timmar och tio minuter - men det var i alla fall årsbästa.