Skylten markerar var den allmänna vägen tar slut.
"Här slutar allmän väg".
Skylten markerar gränsen mellan allmän och enskild väg. För många bilister fungerar den som en varning: Från och med nu kan du inte förvänta dig samma vägstandard. Kör in på egen risk.
Vreta Ytternäs med sjönära läge intill Ekoln bestod förr mest av sommarhus, men har under de senaste 20 åren växt till ett litet villaparadis.
Men den enskilda vägens skick varierar stort och hänger helt på den förening som har hand om underhållet. Ett underhåll som hanteras med en stor dos ideellt jobb, årsavgifter från de som bor längs vägen och kommunala bidrag.
Faktum är att utan kommunens stöd skulle det inte fungera alls. I dag utgör det kommunala bidraget 90 procent av vägföreningens totala budget.
Det vill styret i Uppsala kommun ändra på. S, V och MP vill göra stödet till vägföreningarna rättvisare och har lagt fram en ny modell för vägunderhållet.Tanken är att bidragen ska fördelas till vägföreningarna utifrån deras respektive väglängder. Det innebär exempelvis att om en förening har 10 procent av föreningarnas totala väglängd blir bidraget tio procent av kommunens totala vägbidrag.
En modell som får skarp kritik från bland andra Centerpartiet, som befarar att potthålen ska bli fler.
– Vägarna riskerar bli sämre, vi borde satsa mer på landsbygdens vägnät istället, säger kommunalrådet Ehsan Nasari (C).
Han tror att det handlar om ett sätt att spara pengar.
"Utgångspunkten borde vara att skapa goda förutsättningar för en robust väginfrastruktur i hela vår stora kommun", menar Ehsan Nasari (C).
Förslaget oroar också Lars Plym Forshell. Han är ordförande för vägföreningen Vreta Ytternäs. Här finns 227 hushåll och 11,6 kilometer enskild väg att snöröja, grusa och asfaltera, vilket gör vägföreningen till den fjärde största i kommunen.
I dag är det lätt att planera underhållet eftersom kommunen täcker 90 procent av kostnaderna. Dessutom tas en avgift ut av varje hushåll, för närvarande 1 000 kronor per år.
Men med den nya modellen blir det svårt att planera, menar Lars, och är rädd att man kanske måste höja avgiften för att klara större underhåll.
– Det blir orättvist för de som bor vid en enskild väg. Vi betalar lika mycket skatt som de som bor i stan, där underhållet av gatorna betalas via skatten. Men vi måste betala vägavgift också. Varför ska vi beskattas dubbelt?
Lars Plym Forshell är ordförande i Vreta Ytternäs vägförening och ser med oro på förslaget till ny modell för stödet till vägföreningarna.
"Snöröjning och grusning upptar en stor del av budgeten på totalt 1,46 miljoner kronor", säger Lars Plym Forshell, efter att ha tittat i årets bokföring.
Rafael Waters (S), ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden, är inte orolig för att vägunderhållet ska bli sämre med den nya bidragsmodellen.
– Vårt syfte är att hitta ett mer jämlikt sätt att behandla föreningarna, säger han.
Budgeten som sätts för 2025 grundar sig på det som spenderats på vägföreningarna under innevarande år. Det betyder att man utgår från 15 miljoner även kommande år.
– Vi behåller nivån, sen utvärderar vi hur det har fungerat, säger Rafael Waters.
Tanken är att det ska vara kommunens budget som styr, inte föreningens.
Rafael Waters (S) vill se enklare och rättvisare regler.
Vill ni sätta budgeten för att kunna spara pengar?
– Nej, det handlar inte om att spara, jag ser inte att vi skulle kunna minska beloppet.
Rafael Waters håller inte med om att det kan bli svårare att planera framåt.
– Nu blir det enklare, och tydligt vad som gäller, föreningarna kommer veta vad de får, säger han.
Han lovar att ha fortsatt dialog med vägföreningarna.
– Vi kommer att hålla koll på att det här fungerar. De utför ett jätteviktigt arbete, för att fler ska kunna leva och bo på landsbygden, säger Rafael Waters.
Andreus och hans mamma Marina Niemelä bor sedan åtta år i Vreta Ytternäs. "Vi betalar gärna för vägunderhållet, men helst inte mer än i dag", säger Marina.
Andreus och hans mamma Marina Niemelä bor sedan åtta år i Vreta Ytternäs. "Vi betalar gärna för vägunderhållet, men helst inte mer än i dag", säger Marina.
På den isiga men nyss grusade Vreta strandväg kommer Marina Niemelä och sonen Andreus Niemelä gående med hunden Ratchet. De har bara lovord att säga om skötseln av vägarna i området.
– Vi har bott här i 8 år nu och snöröjningen fungerar bättre här än i stan, om det blir problem så åtgärdas det snabbt, säger Marina.
– Jag betalar gladeligen årsavgiften, men helst inte mer än i dag, säger hon.