Fornlämning. Det var tio arkeologer från Upplands-Väsbybaserade Arkeologikonsult som gjorde grävningen i Rosersberg förra sommaren. De undersökte tre gravfält. Trafikverket bekostade undersökningen.
- Vi grävde i Rosersberg eftersom man ska bygga en trafikplats där. Fornlämningarna låg i vägen och måste tas bort och då säger Kulturminneslagen att de ska undersökas först, säger Anna Hed-Jakobsson som ledde arbetet tillsammans med Cecilia Lindblom.
Ett gravfält ligger på en bergknalle öster om E4:an och de andra två ligger väster om gamla landsvägen, söder om Rosersberg. Alla ligger inom fastigheten Vallstanäs.
- En gång i tiden, före 1600-talet, låg byn Valsta där Arlandabanan går fram i dag. Vi tror att de som använt gravfälten var samma människor som levde i Valsta, säger Anna Hed-Jakobsson.
Valsta är en äldre stavning som finns på en del kartor, enligt henne. I de arkeologiska rapporterna om de grävningar som gjordes på 1990-talet kallade man platsen Valsta.
Arkeologikonsults undersökning visar att gravfältet som ligger öster om E4:an användes i romersk järnålder, från Kristi födelse till cirka 400 efter Kristus, och även under vikingatiden, cirka 800-1000 efter Kristus. Detta gravfält är störst av de tre fornlämningarna, med 40 gravar.
De andra två gravfälten är från äldre vikingatid, 800-900-talen efter Kristus respektive sen vikingatid eller äldsta medeltid, cirka 1000-talet. De omfattade 15 respektive 11 gravar.
Gravfältet med 15 gravar var kristet. De begravda har legat i kistor med huvudena åt väster. Över kistorna finns sten i runda former, såkallade stensättningar.
- Det var en gammal tradition. Så gjorde man även i hednisk tid. Det är också ett gammalt drag att begrava hemma vid gården på ett gravfält, och inte på en kyrkogård. Kanske fanns det ännu inte någon kyrka i närheten, även om det fanns sådana i Sigtuna. Norrsunda kyrka (Redaktions anmäkning: färdigställdes under senare delen av 1100-talet) byggdes dock inte så lång tid efter, så de kristna döda i Valsta är antagligen den sista generationen som begravdes hemmavid istället för på kyrkogården, säger Anna Hed-Jakobsson.
På de andra gravfälten var de flesta gravarna hedniska. De döda hade bränts på bål och fått med sig gravgåvor i gravarna, enligt henne.
- På ett gravfält hittade vi också två gravar där de döda hade jordats.
Bland de hedniska brandgravarna hade en kvinna och ett litet barn blivit begravda obrända. Kvinnan hade fått med sig bronsspännen som visar att hon begravdes på 800-talet.
- Vi vet inte säkert om hon var kristen, och om det var därför hon fick denna för tiden ovanliga grav. Men kanske. Det finns exempel på liknande gravar runtom Uppland, även om de är få. Kanske var de människor som kom från andra platser, där kristen tro var vanligare? Vi vet ju att man reste mycket på vikingatiden och att man hade långväga kontakter.
Vad finns kvar i gravfälten nu?
- Arkeologerna har ju tagit bort allt som fanns att se, endast stenhögar och gropar finns i så fall kvar. Eller så har de börjat bygga. Jag har inte varit där sedan jag åkte förbi i vintras, då hade de inte börjat bygga ännu, säger hon.
Det som kan sparas, som gravgåvor i form av pärlor, smycken, lerkrukor och ben från människor och djur lämnas till Historiska museet, enligt Anna Hed-Jakobsson