Kristina - extrem på skidor

Kaktus träffar den 17-åriga, tuffa tjejen Kristina Juhlin på Waynes Coffee i Uppsala.
- Det är helt klart det bästa kaféet i stan konstaterar Kristina innan vi sätter oss ner och börjar prata om hennes extremskidåkning.

Fotboll, gymnastik, skidor? Ja, alla sporter du kan tänka dig har Kristina Juhlin sysslat med. Men det var något speciellt med just skidor som hon fastnade för. Kristina har åkt skidor ända sen hon var ett och ett halvt år och redan då var hon lite smått galen, säger hon och skrattar till.
Hur hon kom på idén med att börja med just extremskidåkning är en annan historia. Det var för ungefär tre år sedan som hon började att kolla lite extra på andra skidåkare som sysslade med just detta och det var då hon fick upp ögonen för sporten.
- Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att åka skidor. Men för två år sedan bestämde jag mig för att börja med sporten på allvar och verkligen satsa.

Så vad är då det bästa med extremskidåkning egentligen?
- Att hoppa! Det finns ingen härligare känsla när man verkligen känner att man har full kontroll över sin kropp. Sen att kunna pusha sig själv, tänja på sina gränser och kunna utveckla sig själv. Det är det som är det bästa.
Inom sporten finns det olika tävlingar. Det finns alltifrån lokala så kallade railtävlingar till Nordiska mästerskapen inom extremskidåkning. Kristina har själv vart med och tävlat i NM. Men den gången spelade nerverna henne ett spratt och hon ramlade.
- Jag var så sjuuuuukt nervös innan, berättar hon.
Under tävlingarna har man domare som kollar på vilken linje man väljer, men även hur aggressivt man åker och vilken kontroll man har på åkningen.
- När det gäller de olika hoppen som utförs kollar domarna självklart på hur svåra trick du gör. Men det huvudsakliga är att du har kontroll och har en bra teknik.
Kristina är oftast ensam tjej på tävlingarna, vilket utmärker henne ännu mer.

Extremskidåkning är en sport som kräver mycket träning och mycket engagemang. Det gäller att ha viljan att lära sig själv. Det finns inte många tränare, och de flesta lär sig allt på egen hand. Kristina förklarar att man lär sig det mesta av varandra. Det finns alltid någon som är bättre än den andra, och man tar efter varandra hela tiden.
Till sin hjälp har Kristina dessutom sin storebror som en sorts personlig tränare och coach.
- Han får mig att göra saker som jag aldrig trodde att jag skulle klara!

Vad ska man tänka på när man åker?
- Jag tycker att det är viktigt att jag känner att jag jämt har kontroll och att jag känner mig säker hela tiden. Man ska aldrig göra något bara för att andra vill det, för då kan det gå riktigt illa.
- Dessutom är det ju viktigt med säkerheten. Jag åker alltid i hjälm och med ryggskydd. Jag provade att åka utan hjälm en gång, och det kändes riktigt obekvämt. Hela sporten handlar ju mycket om kläder också. Det ser ju snyggare ut om han har coola kläder. Men jag försöker mer att vara en som klär sig "vanligt" och imponerar med min åkning i stället.

Det finns självklart en skaderisk inom sporten, men Kristina menar att har man kontroll så skadar man sig inte så mycket.
- Men jag är i stort sett skadad hela tiden, lite av en olycksfågel. Jag har en tendens till att skada mig BIG TIME, säger Kristina och brister ut i skratt.
Hon har bland annat haft en komprimerad ryggkota, inre blödning i ryggen, lätt hjärnskakning, knölar från smällar, smärta i benen på grund av pjäxorna samt tre stygn i hakan.
Det kommande året hoppas Kristina på ett skadefritt år. För nu åker hon till Colorado i fem månader för att gå i High School i en skidklass. Där kommer hon att få chansen att åka mycket mer skidor än vad hon är van vid och hon tänker ta vara på all den hjälp och erfarenhet hon kommer att få där. Framtiden ser ljus ut för den unga talangen. Det finns många som håller ögonen på den henne och den stora drömmen är att kunna vara skidåkare på heltid.