Ett flertal utvärderingar och antologier har släppts sedan branden i Västmanland förra året – och fler är på väg. Enligt en enkätundersökning gjord av statsvetare vid Uppsala universitet så finns det flera saker att förbättra inför kommande kriser. Enkätundersökningen, som planeras klar till hösten, syftar till att undersöka hur samverkan fungerade inom och mellan de fyra mest drabbade kommunerna och staben i Ramnäs. I studien deltog totalt 119 personer. Även om resultaten behöver analyseras mer ingående så kan Daniel Nohrstedt, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet och verksam vid Centrum för Naturkatastroflära, urskilja några trender utifrån det material de samlat in.
– Först och främst så var det en relativt stor grupp personer som faktiskt saknade erfarenhet av större krishändelser, 32 procent hade ingen erfarenhet alls. Det är ett ganska vanligt problem att krishantering utförs av personer med varierande praktiska erfarenheter av tidigare kriser, vilket kan försvåra samverkan. Samtidigt kan man konstatera att många personer i enkäten ändå upplevde att krishanteringsarbetet gick ganska bra, säger Daniel Nohrstedt.
Det problem som enligt intervjupersonerna krävde mest tid under den akuta fasen av skogsbranden var att sprida information till allmänheten. Hela 53 procent av de tillfrågade uppger att de fann det väldigt tidskrävande. Personerna tillfrågades också om hur bra olika problem hanterades. Medan mediakontakter och informationsspridning tycks ha fungerat väl, så visar enkäten att exempelvis arbetet med gemensam lägesbild och ansvarsförhållanden mellan organisationer fungerade mindre bra.
– Krishantering handlar så mycket mer än om att hantera själva händelsen. Det räcker inte med att släcka elden och vara nöjd där. Det följer alltid ett koppel med problem som måste hanteras. Vissa problem kan man förutse innan medan andra problem är mer oförutsägbara, säger Daniel Nohrstedt.
Han förklarar problematiken genom att dela upp krishantering i två delar: hårdvara och mjukvara. Hårdvara innefattar områden som lagstiftning, skyldigheter samt ansvars- och organisationsområden. Mjukvara handlar om erfarenhetsutbyte, kvalificerad utbildning av beslutsfattare på olika nivåer, övningar och kontinuerlig samverkan över organisationsgränser.
– När vi funderar över hur vi kan utveckla och förbättra krishanteringssystemet tenderar vi att överdriva betydelsen av hårdvaran istället för att fokusera på de enklare och ofta billigare sakerna som mjukvaran. Att försöka skapa det optimala systemet genom byråkratiska reformer är sällan rätt väg, säger han.
Vidare menar han att krishantering får uppmärksamhet först när det väl händer något. Intresset lever vidare i den analyserande fasen efteråt, men falnar sedan bort då vardagsproblemen tar över.
–Vi måste fortsätta arbeta aktivt att föra upp frågor om krisberedskap på agendan på riktigt, för att bygga en generell krishanteringsförmåga. För att möta framtidens kriser krävs enligt krisforskningen ett förändrat tankesätt som syftar till att förbereda samhället för överraskande händelser. Sådant som mental beredskap för det oväntade och förmåga till anpassning och improvisation är viktiga komponenter, säger Daniel Nohrstedt.