Rapsgatan, Uppsala den 1 april 2017: Man skjuten till döds. Ingen tekniker finns att skicka till platsen. Efter flera timmar lyckas Uppsalapolisen fått fatt i personal i Stockholm som får rycka ut.
Listlena, Enköping den 5 augusti 2017: Kvinna bragd om livet. Inga tekniker är i tjänst och till slut skickas personal från Örebro. Under tiden får brottsplatsen samt den misstänktes bostad bevakas av samtlig personal i yttre tjänst.
Ormvråksgränd, Enköping den 12 augusti 2017: Grov misshandel. Polisen letar efter tekniker och hittar till slut personal i Karlstad som får rycka in.
Vaksalagatan, Uppsala den 13 augusti 2017: Mordförsök. Inga tekniker finns tillgängliga och samtliga poliser i yttre tjänst får bevaka platsen i flera timmar.
Stenhagsvägen, Uppsala den 18 augusti 2017: Man skjuten till döds. Inga tekniker finns att tillgå. Personal i yttre tjänst får bevaka avspärrningarna tills dess att tekniker kommer till platsen.
UNT har tidigare berättat om Uppsalapolisens tuffa situation där personal i yttre tjänst vittnat om en mycket pressad arbetssituation under sommaren 2017. Men problemen inom Uppsalapolisen finns inte bara i den yttre verksamheten. De senaste månaderna har personalsituationen på forensiska sektionen, där polisens kriminaltekniker arbetar, varit så pass ansträngd att det inte funnits några kriminaltekniker att skicka ut till brottsplatser för grova brott. Istället har personer med ledaransvar fått ägna flera timmar åt att söka efter tekniker från andra städer och regioner. Samtidigt har personal i yttre tjänst fått ägna lika lång tid åt att upprätthålla avspärrningar vid brottsplatser istället för att ägna sig åt patrullering ingripanden. Christer Nordström, tidigare presstalesperson vid Uppsalapolisen, uppger för UNT att situationen är oerhört allvarlig.
– Tekniska undersökningar är a och o vid grova brott. Det här har skapat en enorm frustration och vrede bland många anställda när vi haft de här grova brotten och fastnat i lägen där vi inte får tag i folk.
Att tekniker anländer till en brottsplats många timmar senare påverkar inte bara personal i yttre tjänst. Det kan också innebära konsekvenser för den fortsatta utredningen då spår kan försvinna från platsen vid till exempel regn eller snö.
– Det är också viktigt att göra fynd så snart som möjligt för att kunna slå till på misstänkta adresser så snart som möjligt. Vad jag vet har de utredningar vi haft de senaste månaderna inte påverkats av att det tagit lång tid att få fram tekniker men risken är mycket stor, säger Christer Nordström, som är noga med att poängtera att han inte riktar någon kritik mot teknikerna.
– De anställda är jättebra och kämpar verkligen så mycket de kan. Det här är inte heller regionpolisledningens fel då de inte har verktygen för att komma åt problemen.
Problemet, anser Christer Nordström, har istället med den omskrivna polisorganisationen att göra som han påstår är allt för byråkratisk och har ett fokus som inte stämmer överens med polisens kärnverksamhet.
En starkt bidragande faktor till att situationen ser ut som den gör inom den forensiska sektionen vid polisen i region Mitt är att personalstyrkan är för liten. Det menar både Christer Nordström och chefen för avdelningen, Olov Bokefors.
– Vi har inte kunnat bemanna upp beredskapen så som vi skulle önska och vi har behövt ringa in anställda under lediga tider, säger Olov Bokefors.
De senaste åren har flera anställda på avdelningen slutat än antalet som har rekryterats. Och att få fram duktiga kriminaltekniker genom utbildning kan ta flera år.
– När man kommer hit börjar man med att jobba efter en intern upplärningsplan under ett års tid. Det gör man innan man börjar grundutbildningen som också är ett år lång. Där finns det också ett problem, kön är lång men det finns inte tillräckligt med utbildningsplatser. Från det att man anställs till att man är grundutbildad tar det ett par år och då är man fortfarande oerfaren, säger Olov Bokefors, som dock inte anser att situationen är så allvarlig som Christer Nordström beskriver.
– Det är inget nytt problem. Det är några ärenden nu i slutet av sommaren som blivit upphåsade, men belastningen är ju väldigt olika beroende på vad som händer. Under 2016 och början av 2017 var det framför allt Hälsingland och Gästrikland som man hade det tufft. Men helt klart är det så att vi är för få.