Krisen i Lettland kan ge nyval

"Sluta ljuga - sluta stjäla!". Slagorden kunde inte vara direktare och ilskan hos de omkring 5 000 människor i Riga som i torsdags morse samlades utanför det lettiska parlamentet, saeiman, var inte att ta miste på. Stämningen och engagemanget var av ett slag som inte setts på nästan två decennier, sedan de laddade år då självständigheten vanns . Ilskan har konkreta adressater. Givetvis regeringen och den avskydde premiärministern Aigars Kalvitis. Men också de verkliga makthavarna bakom den koalitionsregering som styrt Lettland sedan 2004, superoligarkerna Aivars Lembergs, Andris Skele och Ainars Slesers.
De äger, uttrycket är verkligen på sin plats, var sitt av de tre partier och partigrupper som ingår i regeringen och, fram till nu, kontrollerat 56 av Saeimans 100 mandat. De hade räknat med att ha ryggen fri för att fortsätta sina lönsamma manipulationer, i suveränt förakt för folkmeningen.
Men de hade inte räknat med Knab, antikorruptionsbyrån. Den tar sin uppgift på ett störande allvar. Aivars Lembergs har tillbringat det senaste halvåret i häkte och husarrest, sedan Knab grävt fram graverande anklagelsepunkter. Även de båda övriga oligarkerna finns i Knabs blickfält.

Några närmast formella felaktigheter i Knabs bokföring har av premiärministern tagits till förevändning för att kräva att Knabs chef Aleksejs Loskutovs ska avskedas, trots att varken riksåklagaren eller statsrevisorn anser det motiverat.
För dagen förefaller det dock som om premiärministern är mer illa ute än Loskutovs. Utrikesminister Pabriks har avgått och kommunminister Stokenbergs avskedats. Utgången av en omröstning i Saeiman är inte längre säker, sedan flera parlamentsledamöter i regeringsunderlaget markerat distans till Kalvitis. Förlorar han omröstningen om Loskutovs måste han rimligen avgå, vilket kan bana väg för nyval.