Klockan är nio och det är lugnt på Rosendals brandstation. Utryckningsuniformer hänger prydligt på rad och de välputsade brandbilarna väntar på utryckning. Men lugnet är bedrägligt. I slutet av maj, hade Örjan Lokeborn och hans kolleger en hetsig period med skogs- och gräsbränder flera gånger om dagen.
– Sedan dess har det regnat en del. Men nu är det torrare igen. Då ökar risken för bränder, säger han.
Örjan Lokeborn är en av flera brandmän från Uppsala som deltagit i släckningsarbetet under de senaste årens våldsamma skogsbränder. Han var med i både branden i Ljusdal och Hagfors i Värmland förra året och har genomgått utbildningar inom skogsbrandsbekämpning.
– Jag tyckte det var självklart att ställa upp. Det känns bra att kunna göra skillnad. Vi var flera personer från Uppsala som löste av varandra under en tvåveckorsperiod, säger han.
Ingen av dem hade tidigare kämpat mot så stora bränder.
– Jag fick en overklighetskänsla när jag kom dit och insåg vilka krafter en brand av den storleken har. Det går inte att föreställa sig. Vi körde genom stora områden som var totalt nedbrända. Vi har ju inte alls sådana skogsbränder i vårt län, säger Örjan Lokeborn.
Massor av folk jobbade tillsammans för att bekämpa elden. Inte bara brandmän utan också många organisationer och frivilliga. Viljan att ställa upp förvånade honom. Redan på brandstationen i Uppsala var det folk som knackade på och undrade hur de kunde anmäla sig och hjälpa till.
Som brandman var det svåraste att kunna skapa sig en klar bild av storbrandens omfattning och hur den skulle utvecklas.
– Väder och vind påverkar ju brandförloppet på olika sätt hela tiden och gör att branden kan byta riktning eller flamma upp igen i områden man trodde var släckta, säger Örjan Lokeborn.
Kampen mot elden tvingade flera olika grupper att hjälpa varandra och jobba tillsammans på ett helt annat sätt än de gjort tidigare. Helikoptrar vattenbombade från luften samtidigt som brandmän från kårer i hela landet, frivilliga, utländsk brandpersonal och sjukvårdare slet på marken. Allt i ett logistiskt kraftprov. Erfarenheterna från det har Örjan Lokeborn tagit med sig hem till Uppsala.
– Att ta hjälp av närliggande brandförsvar i ett tidigare skede är viktigt. Det gjorde vi inte på samma sätt innan bränderna. Det har gjort att vi är bättre rustade mot skogsbräder i dag, säger Örjan Lokeborn.
De har också blivit bättre på en rad mindre saker som spelar stor roll när en skogsbrand bryter ut.
– Vi har blivit snabbare på att rulla ut slang och få till den vattenförsörjning som behövs för att släcka. Vi vet hur vi bättre ska ställa upp våra fordon för att jobbet ska gå effektivt. Vi övar också olika moment i släckningen som vi inte gjorde tidigare.
En annan viktigt lärdom är att ta hand om brandpersonal som jobbar med släckningsarbetet så att de orkar.
– Vi har blivit bättre på att få ut både vatten, mat och avlösning i tidigare skeden, säger Örjan Lokeborn.
Kan Uppsalaborna känna sig mer trygga nu än tidigare?
– Det tycker jag. Vi är på tå under torrperioderna och beredda att åka ut på skogsbränder varje dag. Men risken för stora bränder är liten i Uppsala. Länet har ju inte så stora skogar som i Värmland och Hälsingland.
Vad tror du om den här sommaren?– Det är svårt att säga. Allt beror på vädret. Men jag tycker att folk verkar tänka sig för mer och respekterar brandrisken när det är torrt, säger Örjan Lokeborn.