För 30 år sedan träffades Eine Kivelä Ngarambe och Albert Ngarambe på en nattklubb i Stockholm. Då hade det gått fyra år sedan Eine lämnade Finland för att arbeta i Sverige. Albert hade i sin tur bara bott här i några månader. Han kommer ursprungligen från Uganda, men arbetade i Kenya innan han flyttade till Sverige på grund av sitt jobb. Medan kulturkrockarna var få för Eine var det tuffare för Albert.
– I Östafrika tittar folk på utländska personer med en positiv nyfikenhet, men här tittar man som att ”vad gör han här?”, säger han.
– Jag kan märka att folk väljer att prata med mig i stället för med Albert. Jag vet inte om det handlar om att de tror att han inte pratar svenska eller om det är hans utseende som gör det, säger Eine.
Hemma i Märsta talar Eine, Albert och deras tre barn både svenska, finska och engelska.
– Vi kan prata tre olika språk samtidigt och det är helt naturligt, säger Eine.
Själv har hon blivit allt mer förtrollad av rytmen i finskan och hon hejar alltid på det blåvita laget. Annars har Eine svårt att sätta fingret på vad hon har med sig från den finska kulturen och Albert benämner sig själv som internationell. Men det är viktigt för dem båda att familjen besöker Finland och Uganda regelbundet.
– Barnen får se att alla människor är lika. Det spelar ingen roll var man är, har för hudfärg, religion eller språk. I Östafrika är människor också så himla trevliga, så de får en positiv syn. Här hemma kan man få en väldigt negativ bild av Afrika, säger Eine.
Det händer även i Sverige att de äter den afrikanska, majsbaserade, rätten ugali.
– Men Albert tycker nog bäst om svärmors köttbullar, inflikar Eine.
– Men köttbullar är fattigmansmat i Uganda, säger Albert.
Han skrattar till för att sedan bli allvarligare. Albert berättar att han tycker att Sverigedemokraterna borde läsa på om Ugandas historia och lära sig av den före detta diktatorn Idi Amins misstag.
– Vi hade nästan en Sverigedemokratpresident. Han utvisade alla utlänningar som inte var svarta och landet höll nästan på att kollapsa. Jag kan nästan önska att samma sak hände här för då skulle de säga ”snälla, kom tillbaka”, till oss.