Korsika ger mersmak

Äntligen uppenbarar sig Bonifacioklippan i sin bländande vita prakt. Denna dramatiskt utstickande kalkstensklippa på Korsikas sydligaste spets har vi riktat blicken mot ända sedan färjan lämnade hamnstaden Santa Teresa di Gallura på Sardinien.
Vi tar oss till Korsika sjövägen inte enbart för att det är så trivsamt att färdas över ett stilla hav med en kopp cappuccino i handen. Langley Travels direktflyg till Korsika var slutsålt, samtidigt som Ryanair startade sina flygningar till Sardinien. Drömmen om att nosa på Korsika har förverkligats till ett klart lägre pris - tack vare denna entimmes överfart.
Ljuskaskaderna till havs står i bjärt kontrast till den två timmar långa bilresan i slukande mörker från flygplatsen i Alghero till Santa Teresa di Gallura kvällen innan.

Nu står livskamraten och jag så nära den väldiga klippan att enskilda hus kan urskiljas, balkongen som hänger rakt över havet, armar som viftar högt i luften. Napoleon Bonapartes hus ligger dock lite längre in i gamla stan.
Det sägs att vägarna på Korsika skulle vara oländiga och kantade med hål så stora att de väcker försäkringsbolagens fasa. Vi skrattar hela vägen till Calvi, vägen är fin. Den slingrar genom klippor, höga berg och prunkande sluttningar, befolkade av får och kossor. Doften av hav och rosmarin tränger in när fönsterrutan vevas ned.
Efter lite över tre timmar är vi framme i Calvi på norra delen av ön. Små charmiga butiker saluför lokala charkuterier, vin och hantverk.
Kindpussarna, de baskerförsedda gubbarna som spelar boule i parken, lugnet på de pittoreska kaféerna för tankarna till en småstad i södra Frankrike. En promenad uppför otaliga stentrappor leder till Citadellet och till en utsiktspunkt över Calvibukten.

Promenaden ger blodad tand. Direkt efter frukost med pain au chocolat ger vi oss av med vandringskängorna i handen. Efter fem kilometer tar stranden abrupt slut och en tio meters sandhög tornar upp sig. Ödesdigert viker vi inåt land och går över en hängbro till en camping.
Vandringen skulle gå längs kusten, men campingen är lika tätt omsluten av taggtråd som en militärbas. Så fort tillfälle ges tar vi oss genom en öppning i stängslet in i ett buskigt område som leder mot vattnet igen. Efter några steg dyker ett flygplan upp högt i det blå. Över våra huvud hoppar fallskärmssoldater från främlingslegionen ut i en prydlig rad.
Mycket kort därefter är vi tillbaka vid kusten. En mil och cirka 400 höjdmeter senare, efter att först ha siktat på byn Lumio och gjort en sista kraftansträngning (165 höjdmeter) längs en getstig är vi framme vid ruinerna efter byn Occi. Belöningen utgörs av panoraman över land och hav, medan vi tuggar på baguette med lokal getost. På vägen tillbaka svalkar vi oss i det kristallklara vattnet i en öde vik, insprängd mellan två klippor.

Några dagar senare drar vi söderut igen. Från Porto-Vecchio slingrar sig vägen upp mot l'Ospedale och bjuder på enastående utsikt över den skogsbeklädda dalen och Medelhavet.
Efter en korsikansk fisksoppa till lunch gör vi ett nedslag på det som sägs vara en av Korsikas bästa stränder. De som trots vägens gropar och rötter tagit sig hit smuttar på en drink i baren, äter skaldjur på restaurangen, snorklar i det klara turkosglittrande vattnet, leker i den finkorniga vita sanden eller låter septembersolen smeka kroppen. Eller som jag, tar en simtur och svävar på moln. För inte nog med att Korsika har förstklassig bergsvandring, ön erbjuder dessutom några av Europas, kanske världens, finaste stränder.
När vi dagen efter är på väg tillbaka till Sardinien känns att några sandkorn fastnat under fötterna. Och sådant ger mersmak.

Korsika ger mersmak

Flygpriser till Korsika har kanske varit avskräckande för många. Vi har hittat ett billigt alternativ att ta sig till denna natursköna Medelhavsö.