I sitt yttrande till Överklagandenämnden för etikprövning lägger Åke Lundkvist, till höger, över allt ansvar på Erik Salaneck och förnekar att han själv skulle ha uppmanat till lögner om sanningen om studien. Björn Olsen har gett sitt stöd för yttrandet.
Det är lördagen den 4 april 2020 när Åke Lundkvist, professor i virologi vid Uppsala universitet, i ett mejl konstaterar att doktoranden "jobbat på som en iller, både som spring-flicka, med analyserna och med skrivandet".
Mejlet skickas till närmaste kollegan Björn Olsen, professor i infektionsbiologi i Uppsala, och Erik Salaneck, infektionsläkare och forskare vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet.
Tack vare doktorandens insats har de på kort tid ställt samman ett manus till en vetenskaplig artikel som nu kan publiceras, en utvärdering av ett kinesiskt snabbtest av antikroppar. Studien är den första i sitt slag och resultatet är att testet är tillförlitligt.
I UNT två veckor senare förklarar Åke Lundkvist att testet kan användas för att få svar "på den viktiga frågan om hur utbredd covid-19 är ute i samhället".
Nu den 4 april, med studiens resultat på bordet, avslutar han sitt mejl med:
"Vittrar nu äntligen blod, mycket blod, från FoHMs toppskikt...!
Hörs så snart ni orkar,
Eder Kårånajägare"
Men – ett viktigt steg återstår. Artikeln måste accepteras av tidskriften de tänkt publicera den i. Den dramatiska smittspridningen har gjort att världen skriker efter snabba forskningsresultat. Med ett tillförlitligt snabbtest skulle exempelvis vårdpersonal med påvisad immunitet kunna vara på jobbet i stället för att sättas i karantän med misstänkt smitta. Det skulle kunna rädda liv.
Därför är det angeläget att processen från färdigt manus till publicering är snabb. Åke Lundkvist vänder sig direkt till en tidskrift där han känner huvudredaktören väl.
Det är nämligen Björn Olsen. Själv är han dessutom biträdande redaktör.
Innan sin bloddrypande avslutning frågar Åke Lundkvist Björn Olsen: "OK, att du 'plöjer upp' en autostrade nu, så vi får detta accepterat in no time?"
På måndagen den 6 april 2020, alltså två dagar efter mejlet, får tidskriften Infection ecology and epidemiology artikeln. På sin hemsida försäkrar tidskriften att alla artiklar granskas vetenskapligt av utomstående forskare enligt en vedertagen metod för att säkerställa oberoende bedömningar. En sådan process tar vanligen många veckor.
Nu går det betydligt snabbare. På 24 timmar är artikeln formellt accepterad.
Den 14 april publiceras den. I dag är artikeln den överlägset mest lästa i tidskriftens historia, med över 120 000 läsningar. Den har också citerats av fler forskare än vanligt för tidskriftens artiklar. Flera nyhetsmedier uppmärksammar den direkt, däribland Göteborgsposten där Åke Lundkvist apropå behovet av snabba forskningsresultat säger:
– Vi måste tänka pragmatiskt nu om det kan rädda liv.
Björn Olsen och Åke Lundkvist har byggt upp verksamheten runt det speciella säkerhetslaboratorium för virusforskning som finns i Uppsala och runt forskningen vid Zoonosis science center kring djurs spridning av virus till människa.
Hans nära kollega Björn Olsen är vid den här tiden redan en välkänd kritiker av Folkhälsomyndighetens coronastrategi. I slutet av februari kallade han i Dagens Nyheter Folkhälsomyndighetens agerande för "fullständigt obegripligt".
Samma dag som snabbteststudien publiceras blir Åke Lundkvist också en av de offentliga kritikerna. I ett mycket uppmärksammat debattinlägg i Dagens Nyheter skriver han, Björn Olsen och 20 andra forskare att Folkhälsomyndighetens experter verkar sakna talang och har misslyckats.
Även Erik Salaneck luftar under våren 2020 öppet hård kritik mot den svenska strategin. I Expressen kallar han den för kriminell, något han senare säger var ett olyckligt ordval, sagt i affekt. "Men kritiken som sådan står jag för", säger han till SVT.
När Åke Lundkvist vittrar blod gör han det alltså inför två medkritiker.
Erik Salaneck är infektionsläkare på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet. Utan framgång försökte han övertyga bland andra Åke Lundkvist och Björn Olsen om att det rätta var att dra tillbaka den forskning som nu utreds av åklagare. "Bättre att vara efterklok än helt bränd", har han sagt bland annat.
I dag, drygt ett år senare, utreds snabbteststudien av åklagare. Sedan tidigare utreder åklagare även en uppföljande studie om antikroppsförekomst i samhället som Åke Lundkvist och hans forskarlag gjorde med hjälp av testet de utvärderat. Enligt ansvarig myndighet saknar båda studierna nödvändiga etiska tillstånd.
UNT har tagit del av dokumentation i ärendet med bland annat mejl och sms. Dokumenten blottlägger hur efterspelet till studierna orsakat en sårig konflikt inom universitetet med anklagelser om historieförfalskning och uppmaning om lögner för att undvika att sanningen om studierna kommer fram.
I oktober 2020 vill Erik Salaneck få alla kort på bordet runt snabbteststudien. Han är en av nio forskare med sitt namn bakom artikeln. I ett sms till Åke Lundkvist, artikelns kontaktperson som Erik Salaneck nu är på väg in i en bråddjup konflikt med, öppnar han för möjligheten att faktiskt formellt avpublicera studien genom att formellt återkalla den. Han skriver:
"1. Det är fullt möjligt att dra tillbaka artikeln.
2. Ja, det kommer att bli en shit storm.
3. Den stormen är en viskning jmfr med bajsorkanen som kommer att ske när någon annan upptäcker detta. Betydligt värre".
Vi ska återkomma till de här sms:en.
Sedan UNT i april 2020 rapporterat att den uppföljande antikroppsstudien fälls för etikbrott börjar inblandade ana oråd även om snabbteststudien. Pudelns kärna blir med tiden frågan huruvida fem prover på patienter med covid-19 ingår i forskningsstudien. Det här handlar inte om studiens resultat, utan om att forskning där prover tas på människor ska ha etiskt tillstånd. Men några tillstånd finns inte.
I juni ställer en doktorand och sjukhuskollega till Erik Salaneck frågan direkt till Åke Lundkvist i ett mejl. Hon har läst UNT:s artikel och frågar för att det är hon och Erik Salaneck som försett Åke Lundkvist och hans kollegor på labbet med patientproverna. Men det gjordes i tron att de användes i ett projekt om metodutveckling, inte forskning, skriver hon och lägger till: "För mig är det oerhört viktigt att allt vi gör sker enligt regelboken".
I det medgivande som patienterna har fått signera nämns inte ordet forskning. Istället talas om utvecklig av en ny diagnostisk metod. Blanketten bär Åke Lundkvists namn. I sitt yttrande framhåller han dock att han inte signerat den.
I dokumenten är det sedan tyst fram till oktober. Men i det offentliga är det desto mer högljutt. Björn Olsen och Åke Lundkvists kritik av Folkhälsomyndigheten dyker upp många gånger, exempelvis i juli i USA Today där världen uppmanas att inte ta efter Sverige. Björn Olsen kan också höras i ett eget sommarprogram i Sveriges Radio, där han drar slutsatsen att "sekterism är farligt".
Tidigare under sommaren har Björn Olsen i en artikel på Uppsala universitets webbplats sagt att det är en fråga om moral att säga ifrån. "Ser jag något som är fel är det min plikt att katalysera en diskussion", säger han.
Professorerna Björn Olsen och Åke Lundkvist vid Uppsala universitet har återkommande kritiserat Folkhälsomyndigheten och tillhör gruppen forskare i Vetenskapsforum covid-19.
När doktoranden i juni frågar Åke Lundkvist om de fem patientproverna svarar han kort i mejl att han ska prata med Erik Salaneck, med tillägget att "det är bäst att undvika mejl i dessa tider".
Men frågan får inget svar. I ett sms till Åke Lundkvist i oktober konstaterar Erik Salaneck att frågan om etiska tillstånd diskuterats vid flera tillfällen, men att de trots det "inte kommit någon vart med eventuella åtgärder". Det är inget fel på själva studien och ingen har kommit till skada och dessutom var behovet av snabba resultat stort, noterar Erik Salaneck, men: "de facto saknade vi prövningen".
Därför anser Erik Salaneck nu att den enda möjligheten är att formellt återkalla artikeln med hänvisning till felaktigheter i publiceringsprocessen.
Åke Lundkvist svarar: "Jag trodde vi blev överens om hur hantera detta när du, Björn och jag hade ett Zoom-möte? Dvs, att xx (UNT:s anmärkning) och du konstruerar en hållbar story."
Erik Salaneck förnekar att en sådan överenskommelse finns. Det vore "ytterligare ett brott som jag är ovillig att begå", skriver han. I senare dokument förklarar han att han såg Åke Lundkvists ord som en direkt uppmaning om att ljuga för att dölja sanningen.
När Erik Salaneck i oktober skriver att artikeln bör återkallas, svarar Åke Lundkvist med att hänvisa till en överenskommelse om att Erik Salaneck ska konstruera en hållbar story.
Ett par dagar senare skriver Åke Lundkvist i mejl till Björn Olsen och Erik Salaneck att han tittat närmare på etiken och funnit att allt verkar vara i sin ordning. Därtill är det "svårt för att inte säga omöjligt att återkalla en redan publicerad artikel", skriver han och frågar vad det skulle tjäna till om det ändå gick: "Inget blir ogjort genom att det avslöjas".
I stället varnar han för ett mediadrev.
Först att svara är Björn Olsen. Att dra tillbaka artikeln är "det absolut värsta ni kan göra", skriver han och ger i stället rådet att "Låta detta vara /.../det är knappast troligt att någon ens försöker granska den".
Erik Salaneck står dock på sig. Det sker ofta att artiklar återkallas, invänder han. Samtliga medförfattare har en skyldighet att agera då fel uppdagas, även efter publikation, poängterar han.
Vid den här tidpunkten har Erik Salaneck ännu inte fått klarhet i om de fem patientproverna som han och doktoranden på sjukhuset levererat till Åke Lundkvist faktiskt ingår i forskningsstudien.
Den ifrågasatta forskningen skulle ta reda på hur väl ett visst snabbtest av antikroppsförekomst fungerade. Behovet av tester var skriande, och i UNT sade sig professor Åke Lundkvist vara "förhoppningsfull" kring testet.
För att ta reda på det tar han till en okonventionell metod. I hemlighet spelar han in ett möte med den som satts som huvudförfattare till artikeln, den doktorand Åke Lundkvist benämnde som "spring-flicka". Att samtalet spelas in får hon först veta när en utskrift blir en del av utredningsmaterialet.
Som huvudförfattare har hon bättre möjlighet att kräva alla kort på bordet kring vilka data som ingår, argumenterar Erik Salaneck.
Doktoranden svarar med att beskriva vilken rävsax hon sitter i och att hon fått "jättetydliga" instruktioner av både Björn Olsen och Åke Lundkvist att svara "att det får gå via dem".
Erik Salaneck invänder med att fråga vad Björn Olsen har med det här att göra: "Han är ju inte deltagande i detta över huvud taget. Han är ju editor. Han har en helt annan roll i det här än vad det här indikerar".
Samtalet mellan Erik Salaneck och doktoranden är mycket långt, i utskriven form nästan åtta A4-sidor. I långa stycken argumenterar Erik Salaneck för vikten av att göra det rätta när man sitter i en etisk knipa, för att rädda sig själv och andra, att det är bättre att vara "efterklok än helt bränd". Både doktoranden och Erik Salaneck gör en liknelse med att en bomb håller på att explodera. "Bäst är att försöka desarmera den", säger han.
I samtalet reflekterar han över att artikeln accepterades så snabbt. "Jag skulle ha varit fruktansvärt kritisk och tänkt igenom det här en gång till, men när jag väl kom på det hade det här blivit accepterat på 24 timmar. Vilket inte ser så här jättebra ut för Björn får jag väl säga /.../ det såg inte bra ut då, det ser ännu sämre ut nu. Det är för många händer i kakburken. Det är inte bra.", säger han.
Ett par dagar senare får Erik Salaneck tillgång till alla data och kan konstatera att de fem patientproverna ingår i studien. Det får honom och doktoranden på sjukhuset att ta saken till sin chef på universitetet, som gör en anmälan till Uppsala universitets rektor.
Rektor skickar den i sin tur vidare till Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, som i april 2021 slår fast att det begåtts brott mot etikprövningslagen. Den brottsliga gärningen är att det saknas etiskt tillstånd för de fem patientproverna, men vem som är skyldig säger nämnden inget om, utan lämnar det till åklagare att utreda.
I dagsläget tar ingen ansvar för studien. I yttranden till Önep hävdar Åke Lundkvist sin oskuld och anklagar Erik Salaneck och sjukhusdoktoranden för historieförvrängning, smutskastning och för att desperat försöka undkomma egen skuld genom att felaktigt lägga över den på honom. Att han skulle ha uppmanat Erik Salaneck att ljuga och dölja sanningen genom att tala om att "konstruera en hållbar story" är en total missuppfattning, menar han. I själva verket handlade det om att Erik Salaneck och en annan forskare skulle reda ut vilka provsvar som kom från vem, skriver Åke Lundkvist. Yttrandet har stöd av Björn Olsen, skriver Åke Lundkvist till nämnden.
Han skriver också att han velat hålla Erik Salanecks "accelererande oro" till den innersta kretsen av kollegor och därför inte involverade alla inblandade.
Det har två skäl, skriver Åke Lundkvist:
"1. Att skydda våra doktorander.
2. Att minska risken för att skandaljournalister återigen skapar nya mediedrev."
UNT senare: Så säger de inblandade.