Konstnären Emilia Ilke från Uppsala i sin ateljé i Liljeholmen, Stockholm. "Jag har alltid trivts väldigt bra själv, inne på mitt rum. Ateljén är som att få fortsätta hålla på i sitt eget rum, fast som vuxen", säger hon.
Solen tränger sig in genom de stora fönstren och studsar mjölkigt över de vita väggarna. Överallt ligger urklippta, målade motiv i papper – på golvet, bordet och hyllorna. Burkar med färdigblandade akrylfärger i smutsiga pastellkulörer står uppradade i fönsterkarmarna. I rummet finns även tavlorna som blivit hennes signum: Kollage med motiv som exempelvis urnor, krukor och hundar.
– Ni får ursäkta att det är lite rörigt.
Emilia Ilke har precis flyttat in i en ny ateljé i Liljeholmen i Stockholm, och skrattar när hon säger att allt inte riktigt är i ordning än.
De senaste åren har Emilias namn och verk synts i ett flertal inrednings- och modemagasin. På Instagram florerar ofta hennes målningar både i annonser och på diverse kändisars konton. Hon har gjort samarbeten med designjättar som exempelvis Granit och Fine Little Day, samt släppt en barnbok.
– Det känns lite overkligt, jag måste bli ännu bättre på att stanna upp och ta in allt som jag faktiskt har gjort, säger hon.
Emilia växte upp som näst äldst i en syskonskara av fem i Löten, Uppsala. Hon berättar att kultur och kreativitet alltid funnits i familjen, om än mer på ett akademiskt och traditionellt sätt.
– Mamma kommer från Polen och växte upp med klassisk musik. Därför gick samtliga syskon i musikklasser, och jag spelade fiol och piano. Men jag fastnade aldrig riktigt för det, menar hon.
Hon beskriver sig själv som en som inte hade det svårt i skolan, men som inte heller var någon pluggis. Hon tecknade och målade inte så mycket som barn, det var först i tonåren som intresset för bildspråket växte.
– Det var i högstadiet som jag började teckna, men jag fick ganska snabbt uppskattning för det vilket gjorde att det kändes kul. Det blev lite min grej, säger hon.
Emilia har länge jobbat med så kallad kollage-teknik: Urklippta motiv i papper målade i akryl, som sedan fästs på duk.
Under högstadie- och gymnasietiden engagerade sig Emilia i olika konstsammanhang, bland annat Studiefrämjandets festival Ung Kultur Möts. En festival där unga människor på olika sätt får uttrycka sig kreativt och konstnärligt för en publik.
– Det blev liksom startskottet, sedan ställde jag ut lite här och där i Uppsala. Överallt där jag kunde ställa ut – ställde jag ut, skrattar hon.
Efter studenten började hon studera Bild- och formlinjen på Wiks folkhögskola i ett år. Sedan sökte hon in på Nyckelvikens folkhögskola i Stockholm, och kom in. Men det fungerade inte riktigt.
– Jag har alltid varit väldigt hemmakär och är egentligen rätt mycket Uppsalapatriot, så jag hade faktiskt inga planer på att flytta till Stockholm då. Utbildningen kändes inte heller rätt, och jag hade precis blivit kär i en kille i Uppsala, skrattar hon.
Senaste åren har Emilia dock känt ett starkt behov av att jobba mer i 3D. På bild syns hennes ljusstakar i formen av en hund, ett återkommande motiv i Ilkes konst.
I stället påbörjade hon en anställning som visual merchandiser för klädkedjan Weekday som då låg i Forumgallerian. Där målade hon bland annat en stor väggmålning och fick blodad tand.
– Det var min första väggmålning, och det var så kul att jobba stort. Där fick jag även möjlighet att skapa egna prints som trycktes på olika produkter och såldes i alla butiker, säger hon.
Åren gick och så småningom fanns det helt enkelt inget annat alternativ för Emilia än att flytta till Stockholm om hon ville jobba med konsten på en professionell nivå. Hon tog tjänstledigt, och denna gång var hon mer målmedveten i sina studier.
– Jag sökte in på Gerlesborgsskolan i Stockholm och kom in 2014. Jag var 29 år gammal när jag började där, och jag tror att det var till min fördel att jag var lite äldre än de andra, berättar hon.
Emilia menar att hon ständigt behöver utmaningar för att utvecklas, så just nu har hon lämnat kollagen ett tag för att enbart utöva måleri. Pianon är ett nytt favoritmotiv.
Dedikerad som hon var så jobbade hon på stenhårt under den ettåriga utbildningen. Samtidigt började hon även arbeta tillsammans med inredningsdesigners, eftersom det också alltid varit ett stort intresse.
– Det var så jag knöt mina kontakter. Jag lånade ut en del målningar till olika plåtningar, vilket ledde till både det ena och det andra, säger hon.
Efter ett tag började fler och fler företag höra av sig till Emilia med olika förfrågningar om samarbete. I takt med det växte även hennes Instagram, appen som hon själv menar har betytt mycket för hennes företag.
– Eftersom jag jobbar visuellt så är den appen svårslagen när det kommer till att marknadsföra sina verk, säger hon.
Hon förklarar att hon har svårt att beskriva sin kreativa process, men att hon inte heller överanalyserar den särskilt mycket.
– Jag är ganska glad att jag inte läst någon konsthögskola, jag tror att det i mitt fall har gjort mig mer fri. Det finns så många regler som jag känner mig ganska lyckligt ovetandes om.
Klassiska motiv för Emilia: Keramik, rutor och vaser i dova pasteller eller jordnära toner.
Emilia beskriver sitt självförtroende som sviktande. Å ena sidan kan hon vara otroligt självsäker i sitt uttryck, å andra sidan kan hon vara extremt självkritisk.
– Jag har alltid varit hård mot mig själv, och är verkligen inte alltid nöjd. Men jag tror att det bidrar till att jag ständigt utvecklas. Däremot har jag lärt mig med tiden att inte bara fokusera framåt jämt, även om jag har en del kvar, säger hon.
Under den mest hektiska tiden har Emilia även fått två barn, något som hon också menar alltid varit en dröm.
– Jag älskar verkligen barn, och har alltid gjort. Det är klart att det har varit stressigt, men det har också lett till att jag är bättre på att ta ledigt när solen skiner.
Emilia drömmer om att skriva fler barnböcker, och att designa en lekpark. Hon drömmer också om att ställa ut i Bror Hjorths hus i Uppsala, där hon spenderade mycket tid under sin uppväxt.
Idag har hon ett flertal stora samarbeten i bagaget. Bland annat en matta med namnet "PICNIC" i samarbete med Layered, som även ställdes ut på Liljevalchs vårsalong 2021. Tillsammans med Lindex släppte hon en kollektion med unisex-kläder för barn under vintern 2021. Hon har även släppt en barnbok vid namn "Räkna med havet" (2020) tillsammans med bokförlaget Mirando.
Att släppa en barnbok har länge varit en av Emilias stora drömmar.
– Jag är lite rädd för att skriva en egen bok än, därför fick den första bli en räknebok. Men jag hoppas verkligen att jag kommer att släppa fler barnböcker, säger hon.
Barnboksfigurerna, som bland annat består av båtar och krabbor, gjordes om till stora versioner i 3D och ställdes ut i Öregrund. Tanken var att barn skulle få en rolig räknestund på väg från parkeringen ner till badplatsen.
– Att se mina figurer så stora gav mig verkligen mersmak, så just nu drömmer jag om att göra ännu större saker. Och fler grejer i 3D, säger hon.
Exempel hon tar upp är offentliga utsmyckningar – skulpturer och lekparker. Just lekparker pratar hon extra drömskt om.
– Det är verkligen något som jag också skulle vilja göra. Jag vill helt enkelt ta över världen, skrattar hon.
Emilia hittar mycket inspiration i mode- och inredningstidningar. Hennes förebilder inom konsten är kvinnor som Karin Mamma Andersson och Marie-Louise Ekman.