Konstnären Birgitta Peson i blickfånget

Ögonen är blå och vänligt nyfikna under luggen, naglarna nylackerat röda. Birgitta Peterson är sig lik från vårt första möte, juni 1993, när jag skrev om hennes utställning på Kyrkans utbildningscentrum. Hon har klippet kvar och pekar på mitt foto av en tavla med tomma glas och skålar, Efter festen.
- Den köpte Lukasstiftelsen, de tyckte den skulle passa på deras rehabiliteringshem för alkoholister.

Skräm inte hittekatten Gråsse, 20 år
Genom fönstret syns den frodiga lilla trädgården. Där kvittrar fåglar som hon förser med mat och vatten i ett fågelbad, och under ett skuggande paraply sover en stor grå katt med skrynkligt ansikte, hittebarnet Gråsse, 20 år. Det är för att han inte ska bli skrämd som det stod "Ring inte - knacka!" på dörren.
Bland höga blommor av gammaldags sorter fladdrar fjärilar. Trädgårdsbordet ser ut som ett stilleben med sina krukor och vattenkannor. Vänder man blicken inåt lägenheten ser man tavlor överallt, andras och egna på väggarna, egna från senare år stående på golvet.
- Jag hade ju en ateljé på 60 kvadratmeter tidigare.

Ofta religiösa teman
Här finns disigt romantiska bilder i milda pasteller såväl som bilder med kraftiga färger och tydliga konturer. Miljö- och naturbilder, fantasi- och idébilder.
- Jag målar ofta religiösa teman.
En av tavlorna hon drar fram är inspirerad av den kända Psaltarversen Herren är min herde. Här finns en välkomnande Jesus i bländvit klädnad, de gröna ängarna att vila på, det dukade bordet - i fiendernas åsyn.
- Som du ser är de ganska många, säger hon och skrattar förtjust åt skaran hon målat bakom sin egen figur.
Svårt att tro när man mumsar på luftig hembakt sockerkaka, full av blåbär som hon plockat själv.

Sjöng och steppade för soldaterna
Ovanför och på pianot finns foton och tavlor av hennes föräldrar och en liten Birgitta. Tavlan Permission 1940 eller Paps på permis visar pappa i uniform och mamma i finkappa, lilla Birgitta håller dem i händerna. I bakgrunden en av Norrköpings gula spårvagnar. Mamman lagade mat åt soldaterna under beredskapstiden, Birgitta brukade sjunga och steppa för dem.
I famnen har mamman en stor platt kartong som det står Konditori på.
- Där fanns alltid fyra bakelser, en var till mig och mamma, pappa skulle ha två.

Nallesamling på sängen
Men äktenskapet slutade i skilsmässa och Birgitta sörjer fortfarande att det mesta av hennes leksaker rensades bort i den vevan. Två gula nallar med nu cirka 70 år på nacken räddades dock och har sedan dess fått sällskap av många yngre kamrater och några dockor. Samlingen pryder hennes säng.
- Det är ett fasligt besvär att flytta dem varje dag och så har de ju egna åsikter om hur de ska sitta.

Van utställare
Hon har alltid tecknat och målat, och alltid älskat även andras konst. På Arlanda ställde hon ut hos Tullen, Polisen, Informationen och när hon fick en mecenat till en lokal bildades Arlanda konstförening. Det finns troligen inte en enda av Sigtunas många kursgårdar och rehabhem där hon inte ställt ut och hos Lions i Knivsta har hennes tavlor ofta varit med på den årliga utställningen.
Hon har satt på sig hatten för bilden vi tar i trädgården och den får sitta kvar när hon tar cykeln till Kulturgården i Sigtuna.
- Gerd Magnusson och jag kom överens om att bära hatt för många år sedan. Har man hatt så syns man, annars tittar inte folk på en!

Deltar i jubileumsutställningen
I hennes hörn av jubileumsutsällningen hänger bland annat en bild av Stadshotellet, det fyller ju 100 år i år, en blåtonad interiör från ishotellet i Jukkasjärvi och så en tavla i uppiggande färger med titeln GOD MORGON! följt av en liten vers:
Alltid nån som ser dig
om så bara katten
alla vill ha mat och vatten.